flicka.

Jag vaknade ledsen idag. Olycklig. Drömde jobbigt, och som vanligt påverkar mina drömmar mig väldigt mycket när dom känns sådär som dom gör. Hela drömmen var olycklig. Den gjorde ont. Bajsdröm. Bajsdag också. När jag tittade mig i spegeln imorse så var jag så himla ful. Förut kunde jag vara ganska nöjd med mig själv, i alla fall ibland, men nu för tiden är jag bara ful. Olycklighet gör en ful. Och grå. För ögonen lyser inte eller glittrar inte, dom bara är som tomma brunnar, grå, livlösa och ihåliga.

Jag skickade ett SMS till T förut och när jag fick svar började jag gråta. Varför?! Det var verkligen ingenting! Bara den där känslan.  Saknad? Sen gick jag till H&M för att byta ett par strumbyxor som var för korta i benen, men strumpbyxor räknas tydligen som underkläder så det fick jag ju inte byta. Då började jag nästan också gråta. Nu kanske ni tycker jag verkar vara helt dum i huvudet eller bara väldigt labil. Och jag kanske är det också. Eller bara olycklig? Jag vet inte. Det enda jag vet just nu är att jag måste sudda, sudda, sudda, sudda bort min sura min, för ikväll skall jag provjobba på Packhus. Jag är nervös och det kommer inte gå bra om jag inte är glad. Jävla skit.

Det är lite höst idag också. Det är jag inte van vid, för hittills har ju sensommaren hållit i sig riktigt ordentligt. Men det är ganska varmt ändå. Går bara i kortärmat, så... Jaja, skit samma, oviktigt.

Kanske man skulle ta  och äta nåt...


P.S. Dessutom började jag morgonen med att smälla upp en kökslucka i pannan på mig själv. Det gjorde ont och jag blev arg. D.S.

Hjälp, dom ringde precis från Packhus och berättade att det står mellan mig och en tjej till, och för att dom skall kunna bestämma sig så skall jag få provjobba på lördag kväll. Känns ju kul att veta att jag ligger bra till liksom, men snacka om prestationsångest...!

Så jäkla snygg outfit! Letar frebrilt på H&M's hemsida efter toppen/klänningen, men det enda jag hittar är tightsen och den lilla jackan. Jag vill ha klänningen!

Det har varit en av dom jobbigaste och konstigaste helgerna i mitt liv känns det som, men allt jag orkar skriva nu är att jag fryser, dricker o'boy, är hungrig, har ont i magen, är gråtfärdig och trött.

Ja, sen loggas jag ut från den här datorn, så inget långskrivande här inte.
Arbetsintervjun igår vet jag inte riktigt hur den gick, det kändes både bra och dåligt. Men nu är det gjort i alla fall och skönt är ju det.

Nu är jag mätt, för jag och Jessica har precis varit och käkat glass i hamnen och suttit på en brygga och tittat på alla läskiga maneter - dom är jättemånga!

Solen värmer Gotland och det är väldigt härligt. Solen värmer biblioteket också, så det är nästan lite för varmt här inne.

Nåja, nu skall vi sätta oss i Almedalen tills jag skall hämta T vid båten.

Tjo.

Egentligen skulle jag på min arbetsintervju kl.10 idag, men så ringde dom igår och bytte tid till kl. 13.45, så nu har jag bara väntat och väntat hela dagen och hunnit bli nervös. Just typiskt. Men what the fuck, det är bara att gå dit och va cool och ta det som det kommer. Håll tummarna!

Igår fyllde min lilla darling Jessica hela 20 år. Grattis till henne! Hann dock inte träffa henne igår, så man får väl se om jag kan få tag på henne idag och överlämna min present. Vore trevligt. Mamma ville komma till mig isag också. Det vill jag med, för min mamma is the best.

Måste träffa Maria och Camilla också, för på söndag sticker dom till Thiland i två månader, dom små aporna. Jag är inte avundsjuk, okej! Men i alla fall. Undrar hur jag skall få ihop allting... För hela helgen är ju T här. Kanske måste ställa till med kollektivt öldrickande helt enkelt.

Oi oi, mitt lilla hjärta slår snabbare och snabbare. Jag faktiskt hatar känslan av att vara nervös. Många säger att det är bra att vara lite nervös, men jag ser inget positivt i det, det är bara jäkligt jobbigt! Inte sant?

Well, wish me luck!
Tjo!

Kikade just in på en tjejs blogg som visade bilder på sin skosamling och ursäktade sig med att "inte för att jag har så många skor, men..."
Nej eller hur, bara 31 par skor hade du lilla vän! Tycker sånt känns så himla fånigt.31 par skor är mycket skor. Eller har jag fel här på nåt sätt?

Jag vaknade deppig idag, men det var bara att sätta masken på och gå ut på stan och dela ut CV:n. Har i alla fall än så länge gett till Lindex, Café Ringduvan och Strand Hotel. Vet liksom inte vilka mer jag kan gå till. Hamnade på bibblan istället. Behövde en dator kände jag. Han Jag Älskar berätta just att han funderar på att sticka till Thailand. Ensam. Jag vet inte, men det känns konstigt på nåt sätt. Det är inte så långt mellan Gotland och Stockholm, men det är väldigt långt mellan Gotland och Thailand! Jag vill också resa bort, men jag har inte råd, måste styra upp mitt liv, och det är det jag försöker att göra just nu. På söndag åker två av mina närmaste vänner också till Thailand. Alla bara försvinner, i vanlig ordning.

Man kanske skulle köpa lite onyttiga chips och bara sitta hemma och deppa resten av dagen. Skall se Idol ikväll, det är dagens höjdpunkt. Hurra!

Jag vill, jag vill... jag vet inte.

Hm, jag kallsvettas. Vad konstigt. Måste ta en dusch.
Är på landet nu och har skrivit ihop några CV:n som jag skall försöka lämna till så många som möjligt. Måste få tag i ett jobb! I första hand skall jag gå till Lindex, för jag var och pratade med dom igår. Skulle vara kul att få jobba i klädaffär, klädtokig som jag är. Nåja.

Över till nåt roligare. Festade i onsdags igen. Kul som vanligt nu för tiden verkar det som. Ikväll vankas det också utgång. Skall hänga med Jessica och några till och förhoppningsvis kan Julia hänga med också. Julia har jag känt sen vi gick i 1:an och vår kontakt har pendlat lite, men vi är alltid lika goda vänner när vi träffas hur lång tid det än har gått, och det är så himla skönt! Vi har inte setts på hela sommaren men så träffades vi äntligen i torsdags, gick promenad och fikade. Så himla mysigt. Hon typ måste komma med ikväll!

Det är fint väder idag. Har ju nästan varit som sommar den senaste veckan. Skall nog gå ut en sväng innan det är dags för att bege sig in till stan igen och suuupa. (Jag hatar ordet 'supa') Nej jag skall bara smutta på en öl hela kvällen och vara lugn och fin. Haha.

Hej och hå!

Jag har inte den minsta aning om vilket parti jag skall rösta på, inte den minsta! Jag har aldrig varit intresserad av politik och nu när det är dags för mig att rösta för första gången så har det inte gjort mig mer intresserad för det, så nu såhär två dagar innan så fattar jag fortfarande noll och ingenting. Jag vet inte vad Göran tycker och tänker, inte heller Lars Ohly eller den där Fredrik Reinfeldt. Hur gör man för att förstå? Eller snarare, hur fan skall man orka lyssna, lära sig och förstå? Jag fattar då inget. Jag är nog för korkad för såna saker. Men lika bra är väl det, det där med politik verkar mest knäppt och komplicerat. Eller? Förklara för mig vilket som är bäst.

Shit, jag kan inte hålla mig. Dom tränger fram som små, små.. jag vet inte. Men tårarna i alla fall, kan inte hålla dom borta. Vet inte varför. Eller klart jag vet. Men dom är helt okontrollerade, dom bara kommer. För varje ord, varje tanke och sekund. Sakerna, måste packa nu. Mamma och pappa kommer snart. Har inte ens börjat. Tårar, gråt. Kan inte, vet inte, vill inte. Vad är det här? Hunger, värme. Håll mig. Håll om mig. Släpp inte min hand.

Lördag, söndag, måndag i Stockholm.  Sista dagen idag. Dagen då jag skall ta alla mina saker från den här lägenheten och ta med dom hem till Gotland. Alla saker som varit du och jag. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag trodde nog inte att det skulle kännas så mycket, att det skulle finnas så mycket blandade känslor. Även fast jag inte trivdes här så var det ju du och jag, det var vårt. 

Jag hade en sån bra dag med dig igår - gå på stan, köpa fina saker, äta mat och godis, se bio, gå i solen, strosa på Söder... Men så när vi la oss på kvällen, ihopflätade med varandra,  så kom alla känslor och allt brast. Jag kan inte prata när jag gråter. Och jag grät. Och jag ville att tiden skulle stanna och natten skulle vara jämt. Det kändes som sista natten, men vi bestämde ju inget och på nåt sätt vet jag inte om vi kommer kunna göra det heller. Jag vet inte vad som är bäst för mig eller för oss. Jag vet bara inte. Jag kan inte. Jag kan inte leva helt utan dig. Kanske inte med dig heller?
 
I can't live with or without you.

Jag kan inte bestämma nåt om min framtid just nu, jag måste ta en dag i taget.

Med gråten i halsen. "Vi ses..." Nyvakna morgonläppar mot tandkrämsmun. Jag älskar dig.

Nästa gång?

Tårar i ögonen igen.

Jag är bara rädd för att du skall sluta älska mig. Vissa ord skär mer än andra.

Klockan ringde 04.45. Det var en hemsk upplevelse. Sista slurken te nu som värmer magen, sen båten till el Stockholmo. Tjo.

Hoj hoj, tänkte bara meddela världen (eh, mina 5 läsare?) hur jag har det såhär efter ca. 5 dagar som Visby-bo igen. Jag har det bra, för att ta det enkelt. Men ibland gråter jag och ibland längtar jag borthemiväg och ibland känner jag mig ensam och uppgiven och saknar. Och ungefär hela tiden känner jag att jag inte kommer få tag på ett jobb vilket kommer leda till att jag flyttar ut när månaden är slut igen.  Men jag har det bra också. I lördags inveg jag min lilla lya på 16 kvadrat med vänner och öl. Jag blev full men inte odräglig och var faktiskt på glatt humör hela kvällen. Det är inte vanligt nu för tiden. Nåja. Söndag: bakis, måndag: umgicks med min Jessica hela dagen. Gick på stan och ville ha saker, käkade lunch på ett café vi aldrig tidigare sett (hur är det möjligt i denna lilla stad?!) och fick betala för mycket pengar. Tisdag, alltså igår: mamma kom till mig med lite mer saker, typ cykel, kläder, en nalle för jag känner mig ensam och en "gardin" hon har sytt till mig i ett snyggt tyg som jag valde ut i lördags som jag även köpte matchande kuddar till - fantastiskt. Lång mening.  Eh... sen gick vi på stan och jag ville ha saker igen och mamma köpte saker, fast tills sig själv då. I helgen skall hon och pappa på bröllop i Stockholm och själv åker jag med för att hämta hem mina saker från lägenheten där och umgås med mr T.

Idag är det sol och jag är hungrig nu igen. Ikväll blir det kanske öl på Surfers där det är cowboy-tema. Jag gillar inte cowboy-utsyrslar och tänker inte klä mig i nån, men kanske kan det bli kul ändå. Igår kom äntligen mina H&M-kläder (mamma kom med dom) och allt satt som en smäck, så kanske kan jag ha nånting av det?

Jag undrar vad Jessica gör. Vill jag kanske umgås lite med henne nu idag? Ja tack gärna. Fast det blir väl ikväll då i så fall. Innan dess går jag kanske och köper en väska som jag spanat på men inte alls kan bestämma mig för om jag skall köpa eller inte för den kostar massa pengar, men jag vill ha en ny nu när det är höst. Habegär kallas det.

Det här är kanske ett av dom mest meningslösa inläggen jag någonsin har skrivit här, men det gör inget, jag har inget internet där jag bor nu (sitter på bibblan) så det blir väl inget mer bloggande på några dagar i alla fall.

Hoj hoj.

Japp, nu har jag packat mina saker och åker snart hela vägen in till Visby där jag skall bo. Det är mest kläder och såna prylar jag tar med mig nu, alla mina andra saker är ju fortfarande kvar i Stockholm. Nästa helg åker jag dit och hämtar mina saker - micro, DVD-spelar, klocka, tavla och lite sånt. Jag hoppas att det blir bra allting. Det enda dumma med min nya lya är att det inte finns Internet. Hur skall jag överleva?! Det är verkligen frågan! Men förhoppningsvis går det att fixa på nåt sätt.

Nu är jag jättehungrig, skall äta, sen bär det av. Sen ikväll blir det nog utgång med några kompisar som först skall komma hem till mig och kolla hur jag bor. Hoppas det blir trevligt. Jag har typ glömt hur man gör när man festar, jag misslyckas alltid. Så jävla dåligt.

Jag har väntat och väntat och väntat i evigheter på mina H&M-kläder, och idag skulle dom äntligen komma och mamma var för att hämta ut paktetet åt mig, men vad hade hänt? Det var fel på all paketpost idag så det kommer inte förrän på måndag! Jag måste vänta en hel helg till, det är typ som en halv evighet! Jag hatar att vänta! Sånt gör mig så arg!

1 september. Det känns lite vemodigt när man tänker på det, liksom smakar på det i munnen, "1september". Slut på sommaren. Det är faktiskt kallare ute nu än förut. Fast solen skiner än. Man kan fortfarande hänga nytvättade kläder på torklinan. Jag skickade in digitala bilder på framkallning idag så jag kan minnas den här sommaren i pappaersform i mitt fina album.

Jag tänker på hur det kommer bli i höst. Tänker på förra hösten. Minns hur lättad jag var när mitt sommarjobb äntligen var över och jag kunde tillbringa all min tid med den jag älska(r)de. Minns hur jag satt på bussen till honom och hur jag tog höstkort genom bussfönstret. Hur jag låg i hans säng varje natt och hur oändligt många Simpsons-avsnitt vi såg.

Jag vet inte riktigt hur jag mår. Kan inte riktigt själv placera mig i  varken "bra" eller "dåligt". En stund är jag glad, en annan mindre glad. Men på nåt sätt har jag kommit på mig själv att inte känna efter alls, jag orkar inte känna. Imorgon flyttar jag in till mitt nya hem, mitt första helt egna hem, ingen rumskompis, ingen sambo. Det känns bra och jag ser fram emot att få pyssla där och göra det hemtrevligt precis som jag vill. Men jag har också en gnolande oro inom mig - tänk om jag inte får tag på nåt jobb, tänk om det inte alls kommer gå ihop. Tänk om det blir ett steg fram, två steg bak.

Han sa idag att det känns som jag kommer börja ett nytt liv utan honom i och med min flytt. Jag har inte riktigt tänkt på det så, jag bara tar min chans och gör nåt för att få mig att må bra och för att förhoppningsvis komma nån stans. Vart vet jag inte riktigt, men nån stans, åtminstone på rätt väg. Framåt. Ensam är jag visserligen.

Jag läser boken jag fick av min pappa igår. Jag tycker om den väldigt mycket. Jag tänker att jag är hon. Och att det finns många som inte har det så lätt, det går inte alltid som på räls. Men så tänker jag att livet är som en bok eller film ellet nåt ändå, att på nåt sätt, nån stans efter 300 sidor så börjar man närma sig en lösning. Det kommer att bli bra. Till slut. Man måste testa för att se om man lyckas eller misslyckas. Och imorgon börjar mitt nya test.

Jag läste också en annan sak i boken som jag kände igen mig så himla mycket i. När man festar och tittar på en kompis som är så himla snygg och själv känner man sig så himla FUL. Precis så är det. Jag kan känna mig så jävla ful. Stor och osmidig som en kluns, men samtidigt osynlig som en tyst mus. För det är faktiskt så, det är vanligare att ingen hör mig än att dom hör. Jag kan inte hjälpa det, men jag pratar tyst. Är jag dömd till att vara en mus då? På tal om det läste jag en förbannat bra krönika av Linda Skugge här om dagen. Hon skrev om blyga barn. Varför envisas lärare med att helt plötsligt sträcka ut sitt hemska pekfinger och med hög röst säga "Linda!" (i hennes fall då) och försöka tvinga fram ett svar eller en åsikt? Det är hemskt! Jag minns det väl. Man kan inte tvinga fram ett svar ur ett blygt och skrämt barn, så är det bara. Men bara för det så får dom inte glömmas bort heller, inte bli ickesedda.  Se små tysta barn - små möss.

Nu åt precis min katt upp en stor grön vårtbitare, såg jag genom fönstret. Visste inte att katter åt gröna insekter. För katter är livet grönt och skönt, lugnt och busigt och förbannat jäkla bra.