Bloggen läggs ned.

Det här är vad jag kallar skicklighet!
PS. Scarlett är snygg. DS.
Snygga pjuck!

The Tracey Fragments.
Igår såg jag filmen gjord av rutor; The Tracey Fragments med den talangfulla Ellen Page i huvudrullen. Jag säger jag gillar't!
The prayer
Jag saknar dig!

som själva valde varandra
och genom åren knöt starka band
tusenfallt starkare än blod
En vänskap som står över allt
genom tid och rum
och vars styrka och kärlek aldrig dör...
trots avstånd.
Firefox AK + Tiger Lou = Sant
... och nu 2008 har dom gjort en låt ihop igen. Winter Rose heter den, och ser ut såhär:
Jag tycker båda är väldigt bra!
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Lykke Li sjunger "I'm good, I'm gone" med Robyn samt ett skönt gäng från musiksverige. Kolla in!
Akustisk liveversion med gäster: Robyn, Adam & Bebban (Shout Out Louds), Daniel (The Concretes), Lars (Laakso) and Mikael (Hjalmar). Director: Ted Malmros + Christian Haag
Ett litet mästerverk: Sweeny Todd!
För ett par veckor sen när jag och killen min var i Linköping och såg Kent, så såg vi sen Sweeny Todd på tåget på vägen hem. Den filmen var så himla, himla bra! Helt klart en personlig favorit, så kolla in den allesammans!
En dålig start på den första vårmånaden.
- Klockan ringde 05.45 imorse och jag och min baby vaknade. Solen hade absolut inte gått upp ännu, utan det var mests bara mörkt och regnigt.
- Vi gick ner till båten och vi sa hejdå och kramades och pussades och sen vände jag hemåt igen medan mitt havreäpple gick på båten för att bo i Stockholm igen i två långa månader för att jobba. Jag vet att det kommer gå bra, men just idag är jag ledsam i alla fall.
- När jag kom innanför dörren igen och upptäckte hur himla tomt och ensamt det kommer bli dom närmaste månaderna började jag störtgråta. Och jag blev inte direkt gladare av att se båten från mitt fönster lämna hamn och försvinna ut på det dimmiga havet.
- När jag hade grinat och snorat en stund så hade jag nog tänkt mig att sova ett par timmar till efter ganska få timmars sömn, men istället satt jag vaken till 09.30 och laddade hem massa musik. Sen somnade jag i alla fall.
- När jag vaknade ett par timmar senare funderade jag fram och tillbaka på om jag skulle stanna i stan eller åka till mor och far på landet, och till sist bestämde jag mig för att åka till landet. Jag tänkte att mamma skulle få hjälpa mig att färga håret, så jag stressade ner på stan (fick visserligen skjuts av Ellie och fick desutom träffa Maria som kom hem från Australien igår, så så tokigt var det ju inte.), köpte en förpackning hårfärg och gick till bussen.
- Ringde till mamma och sa att jag tänkte komma, och då visade det sig att hon hade varit i stan på förmiddagen och hämtat mina brorsbarn och att hon hade tänkt att ringa, men antog att jag sov och hade istället låtit bli. Så jag kunde ha fått skjuts, men fick nu betala dyr buss istället. Sjukt störigt.
- Väl framme i Etelhem (kommer inte närmare Garda än så med bussen...) så fick jag stå i regnet och vänta på skjuts hem i över en kvart. Blev ännu mer irrterad.
- Så fort vi kom hem skulle mamma gå till lekparken med barnen och pappa var på träning, så jag blev ensam hemma i stora huset.
- Min baby ringde från sitt nya hem i Stockholm och var nöjd och glad, vilket gjorde mig glad såklart, men mest var jag gråtig och ledsam så jag kunde inte rikitgt glädjas åt det för stunden.
- Pappa kom hem, men verkade vara på föga gott humör, så det gjorde mig ännu mer ledsen. Kan inte nån bara krama mig lite när jag är lite ledsam?
Nu har dom andra också kommit hem och ljudnivån är högre än vad jag egentligen klarar av, men jag satte på Nalle Puh nu åt dom små, så det skall väl lugna ner dom en smula. Nalle Puh-karaktärerna har inte alls samma röster som när jag var liten. Det är inte alls lika bra nu som då! Hade helst velat ha mamma och pappa för mig själv, men det kunde jag visst glömma. Men det blir nog bra. Jag skall se Melodifestivalen och kela med katterna ikväll. Och sakna min fina pojkvän. Men vi ses snart igen, det gör vi. Det kommer gå bra.

Han är så himla fin, han jag är kär i!
Det här är från i torsdags när vi var på utflykt på Fårö. Det var en fin dag.
PS. Dom andra Nalle Puh-avsnitten har dom gamla rösterna! Nästan varenda replik sitter än. Jag minns dom precis sen jag var liten. Det är roligt. DS.
Kulturhelg i den kungliga huvudstaden.
Heath Ledger är död.

Det känns lite sorgligt.
Massa ungt, begåvat folk bara dör ifrån oss hela tiden.
Here we go again!
Alanis Morissette goes Black eyed peas
Slut på termin #1
Nä, nu sätter det igång där nere. Dags att dra sig. Tata.
Bloggjävel.
Tre favoriter just nu:
Keren Ann:
Feist:
Och sen nånting helt annat, den som är den allra största favoriten just nu, skulle jag tro, nämligen... YELLE!
Såhär sa Expressen om Kent, så bra var det, låt för låt:
Vy från ett luftslott
Kent är tillbaka på klubben, och signalerar det framför allt med grym grafik.
Berlin
Fortfarande snyggt; svarta silhuetter som under några minuter känns som Kraftwerks gudbarn.
Max 500
Introt är en superhit, men när Kent ska accelerera når de max 400.
Kungen är död
Helt omarrangerad. Kents tydligaste Cure-influens låter nästan som "People are people" live.
Colombus
Ballad med handklapp. Ångest plus eufori. Falsksång och allsång.
Berg & dalvana
Oerhört vacker ballad från "Hagnesta hill" som stegrar långsamt.
Revolt III
Saftig urladdning som illustreras med splatterfilm där folk spyr fradga innan deras huvuden - sprängs!
Pojken med hålet i handen
Punkig explosion från debuten där Kent står på som bara Kent kan.
Gravitation
Old school-Kent möter futuristisk lasershow, men låten står för stilla.
LSD, någon?
Halloween-ballad med extra kalla knark-kårar.
Romeo återvänder ensam
En goth-hymn med en sprängkraft motsvarande tre fyra U2-bomber.
Generation Ex
Skönt creepy duett med Camela på storbildsskärmen.
Musik Non Stop
Långsammare, och kanske, kanske, bättre än någonsin.
Kärleken väntar
Episkt hård hitdisco.
Ingenting
Om någon minns; exakt så här perfekt hårda var Depeche Mode på sin "Black celebration"-turné (-86)...
Ensammast i Sverige
...och precis så här melankoliskt perfekta var Depeche Mode kring -82 ("A broken frame").
Extranummer:
Elefanter
Intensivt mästerverk som växer och växer och växer och...
Nihilisten
Hårtslående B-sida som dock endast träffar cirka ett fan av fem.
747
Bono hade fallit ner på knä för den här...
Mannen i den vita hatten
...och det här är magi. Med ny text och allt.
Vy från ett luftslott
Kent är tillbaka på klubben, och signalerar det framför allt med grym grafik.

Max 500
Introt är en superhit, men när Kent ska accelerera når de max 400.

Kungen är död
Colombus
Ballad med handklapp. Ångest plus eufori. Falsksång och allsång.

Revolt III
Saftig urladdning som illustreras med splatterfilm där folk spyr fradga innan deras huvuden - sprängs!

Gravitation
Old school-Kent möter futuristisk lasershow, men låten står för stilla.

Romeo återvänder ensam
En goth-hymn med en sprängkraft motsvarande tre fyra U2-bomber.

Musik Non Stop
Långsammare, och kanske, kanske, bättre än någonsin.

Ingenting
Om någon minns; exakt så här perfekt hårda var Depeche Mode på sin "Black celebration"-turné (-86)...

Elefanter
Intensivt mästerverk som växer och växer och växer och...
Nihilisten

...och det här är magi. Med ny text och allt.
Ett konstaterande: Kent var vansinnigt bra på Annexet i söndags.
I övrigt då? Hela helgen i Stockholm var jättebra! En snabb sammanfattning:
Torsdag:
Anton mötte mig och Elinor vid Centralen. Vi drog till Sankt Eriksplan och drack ett par öl i närheten där storebror+tjej bor. Det var där jag och Ellie hade vår basstation, så att säga.
Fredag:
Sov lagom länge. Jag gjorde mysig frukost, sen gick vi på stan och utförde lite shopping. Hem, slappade, gjorde oss i ordning. Åkte till Fridhemsplan och mötte upp Anton. Ellie åkte till Alvik på partaj, och jag och Anton gick och mötte upp hans mor, far, syster+pojkvän. Woho-oo, första mötet med familjen Kalm, och jag är mycket nöjd. Supertrevliga allihop! Efter middagen gick dom på balett och jag åkte till galajet i Alvik. Rätt trevligt, men slutade i ett enda virrvarr när det var dags att bestämma vart vi skulle hamna sen. Så jag och Ellie beslutade oss för att dra hem till brorsan. Men kvällen slutade inte där. För i farstun möttes vi av Mårten, Gustav och Jähkel som minsann skulle ut, så vi drog helt enkelt med dom ut, och hamnade till slut på Kvarnen. Skitmycket folk, varav tre gotlänningar som vi stötte på. När det stängde avrundade vi kvällen med rödvin hemma hos Gustav tills alla stupade. Fint.
Lördag:
Åkte hem och var så gott som döda. Efter lite uppvilande mötte vi Ellies kompis Douglas och gick och fikade på ett trevligt litet ställe som jag inte minns namnet på (fast nu när jag tänker efter så kan det ha hetat KaféKompott?). Efter en stund kom även Johanna dit, som hade med sig min kamera som jag hade glömt i Alvik kvällen innan. Douglas var en sån person som pratade hela tiden och la till ljudeffekter till det mesta. Trevlig kille, men jag fattar inte hur han orkar. Hur såna människor orkar över huvud taget. Dom måste sova hemskt gott om natten.
På kvällen blev det lite folköl medan killarna+tjej+Mårtens lillasyster såg fotbollen. Vid tiosnåret mötte vi upp Anton och drog och drack öl. Först nåt hak på Sveavägen och sen vidare till Anchor. Det blev en rolig kväll och vi sov sen hos Anton och hans pojkar. Vi mer eller mindre bjöd in oss själva. Eller tvingade in oss själva. Jag ville ju bara sova lite med min baby ju! Så bra inbjudet av oss själva skulle jag vilja säga!
Söndag:
Trodde vi att vi var döda på lördagen så var det ingenting emot vad vi var på söndagen. Åt "frukost" på ett café på Lilla Essingen innan vi begav oss hem till vår basstation hos min käre bror igen och laddade om batterierna. Eh ja, och så vips var det kväll och dags att bege sig till Annexet och se Kent, och så är vi tillbaks där aaaallting började.
Måndag:
Ellie åkte på förmiddagen till Johanna och Gävle och lämnade mig i sticket i huvudstaden. Men desto mer tid fick jag till att umgås lite mer med Anton innan det var dags att bege mig hemåt ön igen. Vi åt lunch på Nordiska Museet och han visade mig runt. Det var trevligt. Sen en sväng på stan och mysfika på Hedenborgs. Då ville jag inte alls åka hem. Men jag hade inte så mycket till val, så klockan 19.20 var det bara att hoppa på bussen mot Nynäshamn och sen åka båten hem som tog hundra år.
MEN! Det gör inte så mycket att den roliga helgen tog slut, för redan imorgon åker jag till Stockholm igen och sen direkt vidare till Linköping med Anton. Det ska bli så mysigt. Men jag kom liksom nyss hem! Det är bra när tiden går snabbt ibland. Fast i natt gick den lite väl snabbt, för när jag vaknade var klockan halv tolv. PÅ DAGEN. Jag hade missat hela förmiddagsföreläsning och sen råkade jag visst missa hela eftermiddagens krokilektion också. Ops..
Nu ska jag duscha och packa. Tjipp tjopp.
Av typ tusen egna, suddiga, bilder så bjuder jag på tre av dom:


