flicka.

Nya kläder igen, och allt satt som en smäck! Fattar inte hur jag till och med lyckas beställa braller som passar. H&M är ta mig fan äkta kärlek. Den svarta klänningen var dessutom gratis. Happy time!

Jag tänkte göra ytterligare en beställning från H&M. Kan bara inte låta bli. En klänning, en kofta, ett par jeans och så får man en gratis klänning om man beställer innan den 4/4. Dessutom är det klubbvecka med 10% rabatt. Men! Bara för det så vägrar sidan fungera, så jag får inte iväg min beställning. Dessutom är det sista klubbveckandagen idag och jag sitter på bibblan och lånar en dator och måste lyckas med beställningen inom dom närmaste 50 minuterna, för sen loggas jag ur. Hade ju inte alls tänkt att sitta här länge, bara fixa det där och sen dra hem och laga mat. Är sjukt hungrig. Skall göra mexikansk sallad i pitabröd som är en återkommande maträtt hemma hos mig i mitt lilla kök. Enkelt och fantastiskt gott!

Är seg idag. Lite bakis. Satt hemma hos Hugo igår med Mundt, Stux och Alex och drack Palten (vin). Efter att bara ha sovit ca. 3 timmar natten innan var jag väl inte direkt på topp och tämligen lättpåverkad. Det slutade onyktert med andra ord, vilket inte var riktigt planerat, men det var kul. Vi är inte mer vuxna och har inte mer till liv än att sitta hemma en tisdagskväll och dricka oss fulla, så vi körde fullt ut och lekte den mycket roande leken "jag har aldrig". Vet inte hur mycket klockan blev, men jag slaggade där i alla fall och vakande upp idag seg som en gräddkola och har tillbringat större delen av dagen framför TV:n med Hugo och Stux, druckit te och ätit mango.

På lördag skall det bli fint väder så jag och Mundt har bestämt att det skall grillas. Alla som vill får vara med!

Ciao.

Festen i fredags blev över förväntan! Mycket folk, mycket alkohol och mycket trevligt. Det var fullt av människor över allt och folket verkade vara nöjda och glada. Mot slutet där skulle man nog kunna kalla mig odrägligt full, men what the fuck, jag hade kul! Panikvaknade kl. 09.00 på lördagsmorgonen och bestämde mig för att städa. Upptäckte ganska snart att mina rutiga skor var borta som jag hade haft kvällen innan och jag blev lite orolig över ifall jag verkligen kunde ha varit så tankad att jag hade gått hem från krogen utan skor...? Jag fick lätt panik. 
  Min pojkbästis som vart på besök i helgen kom inte hem till mig förrän vid 10-snåret. Både han och jag var sjukt slitna och befann oss i nåt slags bakisfnissande tillstånd. Vi hade sjukt roligt och bestämde oss för att gå till Packhus för att käka natchotallrik, och han insiterade på att vi skulle påbörja dagen med öl, så han beställde in en hel kanna. Det tog emot en del att hälla i sig en massa öl så tidigt dagen därpå kan jag tala om, men no problems, kannan tog slut... Sen vidare till restaurang Bolaget (så passande namn) och träffa hans läskiga snobb-kompisar och få i sig ytterligare en öl. Sen var jag praktiskt taget död och bestämde mig för att gå hem igen, medan han fortsatte hänga med dom.
    När jag kom upp för trappan så stog mina rutiga skor utanför min dörr. Jag hade tydligen traskat in till grannen när jag kom hem på natten och satt mig på hans golv och dumpat dojjerna där. Man får för sig konstiga saker på fyllan. No shit!
   Resten av dagen var jag inte speciellt bakisfnittrig längre, utan mer ur funktion, så resterande tid av eftermiddagen tillbringade jag min gröna, sköna soffa.

Over and out.

Jag tror det kommer att bli en bra helg och jag längtar tills det blir fredag! Min pojkbästis från Stockholm ringde mig idag och han kommer till ön på fredag och skall bo hos mig hela helgen. Jag blev glad. Dessutom skall jag och Grannen ha en gemensam fest på fredag så det passar sig ju alldeles utmärkt när jag får en riktigt festprisse på besök. Hoppas allt går enligt planerna och att helgen blir så lyckad som jag önskar. Tjolahopp tjolahej!

Welcome to Sweden som hade premiär på 5:an ikväll var skitroligt. Lustiga människor det där, och som vanligt var det lite pinsamt att vara svensk. Hur kommer det sig att "typiska svenska" saker ofta känns lite knäppa när dom visas upp för utlandsbesökare?

Men den stora frågan är: Varför är Lasse kvar i Let's Dance? Låt honom åka ut, han vill ju inte ens vara med plus att han suger på att dansa (i alla fall det han visar). Det blir ju bara fånigt!
(Nej, jag följer inte Let's Dance överdrivet mycket, men jag har inte lyckats undvika Lasse-frågan).

Så var man framme i Stockholm. Eller i Tumba för att vara exakt. Sitter i lägenheten som var mitt hem för minde än ett år sen (min mosters lägenhet) och är fylld av ångest. Det är det enda som det här stället har givit mig - ångest, ångest, ångest! Tror inte riktigt att jag fattade hur dåligt jag mådde under tiden som jag bodde här. Eller rättare sagt, jag föröskte förbise det, förtränga det. Jag ville ju bara att det skulle vara så bra mellan oss, mellan honom och mig. Jag visste ju egentligen precis.
    Bara på vägen hit ikväll, när vi svängde in på parkeringen, gick upp för trappen och vred om nyckeln i låset, så trängde det sig på som en ofrivillig svidande solbränna, som att andas genom ena näsborren med ett sugrör, som ett gnolande magsår i hela kroppen - ångesten! Jag  skall sova i "gästrummet", rummet där våra kompisar sov som var på besök, rummet där vi gömde alla fula saker vi inte ville ha. Jag skall inte sova i rummet som var vårt, inte i sängen som han och jag delade i 8 månader. Där skall mamma och pappa sova. Konstigt. Så himla sjukt är det egentligen, allt det här. Ja usch. Tur att våra saker inte finns kvar i alla fall, då hade jag verkligen inte pallat att vara är. Nåja, skit samma.
    Nu är jag här och imorgon skall vi in till stan och träffa bror och göra lite schysst shopping förhoppningsvis. Dessvärre kom jag på alldeles lagom när jag närmade mig hamnen i Visby att jag hade glömt mina 20 % rabatt på H&M hemma på landet. Jävla skit. Jag som verkligen hade sparat den för att utnyttja rabatten när jag var här i Stockholm. Jaja, det får väl bli lite dyrre helt enkelt. Jag lääängtar efter att få kliva in på H&M Devided på Drottninggatan, det är mitt paradis! Jag typ bodde där när Stockholm var min hemort. Och H&M i Gallerian. Bra skit helt enkelt, I love yes yes.
 
Nu är det David Bowie på TV och mamma smaskar på ett äpple. Tur att det finns Internet här i huset som man kan sno och en bärbar dator som är pappas som jag kan ta beslag på. Och nu fick jag SMS från Jessica. Hon och Elinor lånar min lägenhet i helgen. Lite konstigt att ha dom där utan mig själv, men vad gör det? Trevligt med söta SMS i alla fall.

Oh, snacka om tidsfördrivsskrivande! Ordbajseri. Tråkigt för alla andra, men allt för att inte tänka på vilken lägenhet jag befinner mig i. Men annars känns det toppen att vara i Stockholm, i alla fall imorgon kommer det kännas bra. Jag skall gå i alla mina favoritaffärer - Lagerhaus, Weekday, H&M Devided osv. Weeei :)

Nej fan, nu finns det faktiskt inget mer jag kan skriva. Skall fortsätta se på David Bowie. Han är bra.

Take care and control.

Nu sticker jag till Stockholm över helgen! Woohoo! Hejdå Gotland.

Pratade med min handläggare på AF idag och han var snäll och förstående. Jag var ärlig och sa hur jag mådde och varför jag inte direkt tagit tag i nånting. Han sa att han hade förstått det nästan från början, för att han själv hade gått in i väggen för några år sen och sen dess blivit en väldigt bra människokännare, tydligen. Han sa att vi inte skulle sätta upp några nya tider, mål eller uppgifter för mig förrän jag mådde bra igen. Jag skall få prata med deras reab team och sen se vad dom säger och vad jag behöver. Kanske räcker det att bara snacka med en psykolog ett par gånger eller så kan dom skicka en remiss till psykiatrin. Kanske blir jag sjukskriven, kanske inte. Skall jag bli en av alla dom som blir sjuskriven innan jag ens fyllt 21? Det är ta mig fan helt sinnesjukt egentligen. Jaja, jag uppskattar den hjälp jag kan få. Tror jag. Tycker samtidigt att det känns lite läskigt. Fick träffa en av "sjuksnubbarna" dom hade där och han var läskig, han kändes dömande. Han frågade saker så rakt på. Han vill jag inte prata med igen. Ordet "psykiatri" känns lite skrämmande, inte sant? Det låter så... sjukt.

I söndags nådde jag mitt mål som 1 månad som vegan. Som jag tidigare nämt var jag lite kluven över hur jag skulle fortsätta mina matvanor framöver. Det blev i alla fall till sist en pizza med ost på på söndagskvällen tillsammans med mamma och pappa och det var så gudomligt gott! Måndagen blev dock helt vegansk i alla fall, men idag blev det lite mejeriprodukter igen. Kladdkaka med grädde på Packhus när jag fikade med Mundt. Keso till tomatsoppan ikväll och nu te med komjölk i istället för sojamjölk, och så ett par knäckisar med både smör, ost och kaviar. Tänk att jag levt utan det en hel månad. Men inget kött ännu. Och jag tror det lär dröja, tänker nog åtminstone fortsätta som vegetarian. Det känns lite sorgligt att vegantiden är över, men samtidigt skönt att kunna vidga matvyerna en aning igen. Det var i alla fall inte så svårt att leva som vegan som jag först hade trott, utan det har gått riktigt bra faktiskt och jag har haft flera kulinariska upplevelser. Det var intressant att pröva på och helt klart värt det. Det tål att tänkas på vad man äter och stoppar i sig!