flicka.

Nu har jag varit vaken i ungefär en timme och jag hatar redan allt idag. Trots att jag var dödligt trött igår så har jag sovir uruselt i natt, jag är inte alls utvilad! Jag är INTE ALLS sugen på att åka till mitt nya jobb heller, även fast det bara är andra dagen. Jag börjar kl.10.00 och har ingen aning när jag slutar. Hoppas att det inte blir mitt i natten. Blä blä blä, jag vill inteeee. Kom och rädda mig nån och ta mig til en annan värld!

Jag var död imorse när jag vaknde, precis som jag trodde. Jag är fortfarande död. Buuu. Orkar faktiskt inte skriva nåt direkt, förutom att chefen/kocken var 2 timmar försenad, jag fick vibbar från förra sommaren, gråtvarning i början, inte speciellt trevlig miljö, litet, inga fönster, stökigt och stressigt. Men på nåt sätt ändå trevligt. Jag fick baka smördegshus. Det var alldeles lagom för mig, jag tycker om att baka. Imorgon skall jag vara där kl. 10.00 och jag vet inte vad som väntar förutom typ två beställningar på fyra ställen, eller nåt sånt. Det känns som att det kommer vara mycket att göra. Jag vill inte.

En bra sak: chefen sa att han har en kompis som jobbar på en blomsteraffär inne i stan, och att en av tjejerna där skall få bebis så dom kanske behöver hjälp, så han skulle fråga om det fanns nån möjlighet för mig att få jobb där (det här jobbet är ju så pass sporadiskt). Roligt eftersom jag nu i sommar har varit lite inne på den där floristbiten. Inte för att jag kan nåt om blommor direkt, men dom är fina och det verkar vara ett pyssligt jobb, and I love to pyssla! Men, det blir säkert inget...

(Jag vill ha en kram. Och sova)

Ja, herre jösses, jag kommer minst sagt trötta ut mig. Imorgon jobbar jag mellan 11.00-23.00, på måndag skall jag upp tidigt till mitt nya jobb, tisdagen vet jag inte hur den ser ut riktigt, men jag antar att jag skall vara på det nya jobbet då också. På onsdag skall jag upp tidigt igen och åka till Karlsö med mina nuvarande arbetskamrater som avslutning, och vi blir kvar till torsdagen. Fredagen är oklar och på lördagen flyttar jag förhoppningsvis in i min nya lägenhet. Slutsats: jag kommer vara halvt död i slutet av denna vecka.

Nu skall jag äta hallon och melon med glass. Hej.

Ps. Jag hatar när folk inte svarar på sms! Vaaaarfööör? Ds

Den är väldigt liten, men väldigt söt. Jag har varit där nu ikväll. Den första sekunden kände jag Nej, den är för liten för mig, här vill jag inte bo! men det ändrades snabbt och nu längtar jag tills jag kan flytta in och får fixa och pula och göra den till min alldeles egna fina lilla lya. Jag vill visa upp den för alla, allra helst för dig. Jag har fått en nyckel, nästa vecka skall jag skriva kontrakt.

Det händer saker i mitt liv.

Sen var jag och lämnade breven till Dressman, Cubus och Carlings. Träffade bara Carlings chef, men det kändes i alla fall bra och positivt. Det hade varit så perfekt. Men man skall inte ropa hej innan man kommit över ön. Men tänk om... Hoppas, hoppas, hoppas!

Hela vägen hem från stan har jag smockat i mig massa onyttigheter, både lakrits och choklad och självklart gröna Pringles. Jag tycker inte att det gör nåt för jag har ändå gått ner två kilo i sommar. Och nej, nu menar jag inte att jag är en sån som väger mig hela tiden och går på diet och önskar jag blir smal som ett anorexiabarn. Snarare tvärtom, jag väger mig aldrig. Äsch skit samma, jag bara snackar dynga. Man gör sånt för att tänka på annat.

Hej.

(nu pratar mina högtalare arbabiska av sig själv igen. varför gör dom det??!!)

Det är svårt att skriva jobbansökningar  när man tänker på andra saker precis hela tiden. Förresten är det inte direkt ansökningar, bara några brev med information om mig själv. En kompis som känner butikscheferna på Cubus, Carlings och Dressman har redan varit där och tipsat om mig. Jag får ju prestationsångest. Jag tror inte dom vill ha mig i alla fall. Jag måste skriva nåt bra, men det går inte. Hur utmärker man sig på ett snyggt sätt? Jag har bara en timme på mig nu, sen skall jag åka in till stan och lämna dom. Jag skall också se på lägenheten som jag redan tackat ja till. Lägeneheten som gör att jag stannar på ön och som i sin tur gör så att jag inte har min Älskling kvar.

Jag känner i princip ingenting. Jag är tom. Det känns som att ingenting är rätt.

Jag kanske är på väg nån stans. Jag kanske får ett liv! Men jag förlorar nåt också. Det känns fel. Och konstigt. Det har hänt så mycket, och jag har inte skrivit nånting om det här nästan, min blogg är inte vad den en gång var. Kanske blir den det nu. Jag har fått ett annat jobb också. Jag vet inte riktigt vad det innebär, jag bara fick det via kontakter, det är ett cateringsfirma som jag skall hjälpa till på. Eller nåt sånt.

Borde jag duscha? Åtminstone borsta tänderna! Ja.

(Jag älskar dig)

Mina ögonfransar har varit vita av salt hela eftermiddagen, ihopklibbade. Nu löses dom upp av nya tårar. Tjock i halsen, snor i näsan, tårar i hela jävla ansiktet och ont i hela hjärtat. Jag vet verkligen inte vad jag skall göra med mig själv.  När nånting tar slut, när den man älskar inte vill ha en längre, är det som när man dör, det är som tiden tillsammans spelas upp i revy. Eller som en film, alla fina stunder spelas upp i slowmotion med vacker musik. Det finns bara fina minnen och vackra stunder, roliga upplevelser och varma nätter.

Varför är man alltid som mest ensam när man är som ledsnast? Jag vill vara i din famn, jag vill att du skall krama mig sådär som bara du kan, och låta mig gråta och sen torka mina tårar sådär som bara du kan, och viska i mitt öra att du älskar mig.

Jag vill inte att det skall vara såhär, men jag vill inte att det skall vara sådär som det var heller. Jag vill att det skall vara som innan allt började. Eller innan allt började ta slut. Jag kan inte andas. Inte utan dig. Det är väl mitt fel, det är alltid mitt fel. Jag har tänkt och velat och funderat och bestämt och ångrat och ändrat och gråtit. Du säger att jag inte bryr mig. Du är ju mitt allt! Men du kan faktiskt vara det samtidigt som jag behöver tid och plats för mig själv. Jag valde till slut att ta den här chansen, jag satte mig själv i första hand. Men nu undrar jag om jag valde rätt. Varför är det bara mina val som avgör allt? Varför blir det mitt fel? Varför gråter inte du när jag knappt kan se för mina tårar? Varför vill du hellre inte ha mig alls än i alla fall ha mig lite? Har du slutat älska mig nu? Vill du aldrig se mig mer? "Om du är i krokarna"? Jag kommer bli nån flyktig bekant. Nån du kanske vinkar åt? Lite grann. Jag vill så jävla mycket mer ha dig lite än inte alls! Varför får jag inte det? Varför får inte jag ta min chans så som du tog din utan att straffas? Varför kan du inte stötta mig? När du tog din chans för ett år sen grät jag som en idiot rädd för att bli lämnad ensam kvar. Men så följde jag med dig på ditt äventyr. Jag fixade lägenhet, lämnade allt och alla här. Jag lämnade allt för dig. Men jag trivdes inte ett dugg. Ungefär 8 månader stog jag ut, och nu är jag här igen - hemma. Och för det vill du inte längre ha mig. Priset för att jag skall må bra igen är att bli lämnad av dig, den jag älskar mest av allt på denna jord. Vill du inte att jag skall må bra? Du såg ju mest av alla hur jag mådde under dom 8 månaderna, det var ju du som tröstade mig när jag grät, det var du som "fick ta skiten" som du själv uttrycker det, du såg ju för fan hur deperimerad jag var! Vill du att jag skall göra om samma sak igen, precis samma sak som förra hösten? Varför kan du inte stötta mig och finnas där för mig den här gången? Jag vet att du inte vill eller kan, att det här inte är tillräckligt för dig. Varför är vi så olika? I nästan två år levde vi med våra olikheter, men olikheten att jag tycker att det går och att du tycker att det inte går, den skiljer oss åt här och nu. Jag fattar det inte. Får inte fram några ord, bara gråt, gråt, gråt. Är du inte min längre? Är der sant? Får jag inte ringa nu? Får jag inte säga puss? Får jag inte träffa dig? Får jag inte älska dig längre? Kommer du glömma mig? Kommer du sakna mig? Kommer du göra allt för att inte tänka på mig? Packar du ihop mina saker nu? Korten på väggen? Vill du inte ha nånting kvar av mig? Vill du inte minnas mig? Är jag ingenting? Får jag aldrig röra dig igen? Får jag inte ta på din hud? Får jag inte känna din doft? Hur kommer du vara när jag kommer för att hämta mina saker? Kommer du se på mig? Kommer du hålla om mig? Eller tvärtom? Måste jag sova i det andra rummet? Vad tänker du nu? Vad gör du? Älska mig! Jag kan inte andas. Inte leva. Är jag helt ensam nu?

Dagens låt: What can I do med Antony and the Johnsons
(Men varför är låten så kort?)

Dagens låt: Wonderwall med Ryan Adams.
(Den är typ alltid lite dagens låt för den är alltid så jävla underbar)

En gammal nära vän till mig, men numer mer avlägsen, är med barn! Jag är faktiskt i lite chock och tycker att det är läskigt och funderar på hur hon kommer att bli som mamma. Ung mamma. Rolig och söt mamma. Hon blir antagligen en fantastisk mamma. Jag är inte ett dugg orolig över nåt sånt, men tänk om det var jag, hon är bara ett år äldre än mig. Jag skulle dö om jag blev gravid, bums på fläcken skulle jag avlida av chock. Så är det. Tur att jag inte har bebis i magen! Men man får väl helt enkelt önska min gamla vän lycka till på färden och i framtiden. Men ja jävlar vad knäppt.

Nu godnatt efter jobb. Jag är skittrött!

Tjoho, det blir stan med mamsen! Kanske inte blir så spännande, men skönt att göra nåt i alla fall. Här kan man ju inte sitta hela dagen och göra inget. Nu har jag satt på kaffe till min mor och min bror. Jag är så snäll.

Förresten, vad hände med mitt hår? Sommarsolen har tagit färgerna och sen har det bara växt och växt (heter det vuxit?) Jag vill ha det sådär nyklippt och snyggt igen!!!

Jag har ingenting att göra. Det finns säkert massor, men jag kommer inte på nåt. Det är den 15 auagusti och det är fortfarande varmt ute, men inte lika självklart varmt som det var i juli. Jag har inte varit på stranden på evigheter känns det som. Jag vill till stranden, sola och bada. Mamma och pappa har börjat jobba igen, slut på semestern. Det får mig att bli ännu mer påmind om hösten, och det gör mig vemodig. Min bror är hemma, men han sitter bara på sitt rum och håller på min nån sommarkurs, tror jag. Undrar hur länge han blir kvar på ön, han åker nog tillbaka till Stockholm snart. Eller kanske inte, jag har inte frågat. På fredag och lördag flyttar två av mina bästa vänner - igen - och jag vet inte hur jag skall kunna leva. Jag förstår inte meningen med livet när man bara skiljs åt hela tiden. Jag förstår inte rikitgt meningen med arbete heller, för det gör bara så att ingen får tid till varandra. Aldrig hinner man umgås med dom man vill. Jag hatar det. Kunde inte pengar vara lite mer lättförtjänta? Det hade varit bra. Suck. Kan inte mamma komma hem snart? Hon slutar jobba prick nu. Kom hem kom hem! Jag hoppas hon vill åka in till stan med mig. Vi pratade om det igår, och jag hade tyckt att det var välidgt trevligt. Men hon verkade sådär lagom entusiastisk. Vi får se. Om hon inte vill åka in till stan så tänker jag åtminstone tvinga henne att övningsköra med mig, för jag har bestämt att jag skall ta körkort. Jag körde lite här om dagen också. Jag backade till och med! Ja, det var tredje gången jag körde bil i hela mitt liv, jag ligger lite efter, var inte direkt den som tog det där jäkla kortet så fort jag fyllt 18 inte. Men vad gör det? I'm good anyway.

Min katt är söt. Han ligger i en fåtölj här bredvid mig och sover. Fan, som jag alltid har sagt, man skulle vara katt. För övrigt är vårt kontor väldigt fint nu. Jag och pappa (pappa mest förstås) har renoverat det - nya tapeter, nymålat tak, lite nya möbler, ny möblering. Riktigt fräscht helt enkelt.

Nästa vecka är det vecka 34 och pappa skall få hem sin nya bil. Han har köpt en superduper Saab i årmodell 2007, som alltså inte ens borde finnas ännu. Den skall tydligen vara skitbra, men jag tycker fortfarande vår "gamla" Toyota är snyggare. Själv skall jag få H&M-kläder vecka 34. Det ser jag fram emot.

Jahapp, det var väl det. Slut på ord och tidsfördriv. Vad skall man hitta på nu? Jag vill fortfarande pyssla, men jag har inga pyssliga idéer just nu. Fan.

Idag vill jag pyssla! Vad skall jag göra för nåt? Ge mig förslag och tips på roliga saker!

Nu är jag tillbaka på ön igen. Stockholm kändes kort och intensivt men samtidigt väldigt lugnt.
Ikväll har jag grillat med familjen och suttit ute i trädgårdsmöblen och pratat om livet med mamma tills tårna domnade bort av sensommarkylan. Ja, livet är härligt. Eller?

Alltså, jag är ingen sportnisse, men när det kommer till friidrott och Carolina Klüft, då är jag minsann på hugget. Hon är så jäkla cool! Har precis sett längdhoppet, och tänk vilket mäktig känsla att få med sig hela publiken på Ullevi och veta att i princip alla hejar på henne. Coolt.

Fy fan vilken plågeri att gå upp såhär tidigt efter så mycket jobb igår, hem sent, ännu senare i säng. Jag är helt död!

Äntligen har jag sett Kalle och chokladfabriken och jag verkligen älskade den! Willy Wonka är min idol!



För övrigt har jag ont i huvudet och är pisstrött och skall nu iväg och jobba hela dagen och kvällen. Hur skall jag överleva?!

Tidigt i morgon bitti åker jag till Stockholm och Älskling. Det blir till att sova på båten kan jag ju tala om! Sen skall jag och Älskling kramas :)