Tre favoriter just nu:
Keren Ann:
Feist:
Och sen nånting helt annat, den som är den allra största favoriten just nu, skulle jag tro, nämligen... YELLE!
Såhär sa Expressen om Kent, så bra var det, låt för låt:
Vy från ett luftslott
Kent är tillbaka på klubben, och signalerar det framför allt med grym grafik.
Berlin
Fortfarande snyggt; svarta silhuetter som under några minuter känns som Kraftwerks gudbarn.
Max 500
Introt är en superhit, men när Kent ska accelerera når de max 400.
Kungen är död
Helt omarrangerad. Kents tydligaste Cure-influens låter nästan som "People are people" live.
Colombus
Ballad med handklapp. Ångest plus eufori. Falsksång och allsång.
Berg & dalvana
Oerhört vacker ballad från "Hagnesta hill" som stegrar långsamt.
Revolt III
Saftig urladdning som illustreras med splatterfilm där folk spyr fradga innan deras huvuden - sprängs!
Pojken med hålet i handen
Punkig explosion från debuten där Kent står på som bara Kent kan.
Gravitation
Old school-Kent möter futuristisk lasershow, men låten står för stilla.
LSD, någon?
Halloween-ballad med extra kalla knark-kårar.
Romeo återvänder ensam
En goth-hymn med en sprängkraft motsvarande tre fyra U2-bomber.
Generation Ex
Skönt creepy duett med Camela på storbildsskärmen.
Musik Non Stop
Långsammare, och kanske, kanske, bättre än någonsin.
Kärleken väntar
Episkt hård hitdisco.
Ingenting
Om någon minns; exakt så här perfekt hårda var Depeche Mode på sin "Black celebration"-turné (-86)...
Ensammast i Sverige
...och precis så här melankoliskt perfekta var Depeche Mode kring -82 ("A broken frame").
Extranummer:
Elefanter
Intensivt mästerverk som växer och växer och växer och...
Nihilisten
Hårtslående B-sida som dock endast träffar cirka ett fan av fem.
747
Bono hade fallit ner på knä för den här...
Mannen i den vita hatten
...och det här är magi. Med ny text och allt.
Vy från ett luftslott
Kent är tillbaka på klubben, och signalerar det framför allt med grym grafik.
Max 500
Introt är en superhit, men när Kent ska accelerera når de max 400.
Kungen är död
Colombus
Ballad med handklapp. Ångest plus eufori. Falsksång och allsång.
Revolt III
Saftig urladdning som illustreras med splatterfilm där folk spyr fradga innan deras huvuden - sprängs!
Gravitation
Old school-Kent möter futuristisk lasershow, men låten står för stilla.
Romeo återvänder ensam
En goth-hymn med en sprängkraft motsvarande tre fyra U2-bomber.
Musik Non Stop
Långsammare, och kanske, kanske, bättre än någonsin.
Ingenting
Om någon minns; exakt så här perfekt hårda var Depeche Mode på sin "Black celebration"-turné (-86)...
Elefanter
Intensivt mästerverk som växer och växer och växer och...
Nihilisten
...och det här är magi. Med ny text och allt.
Ett konstaterande: Kent var vansinnigt bra på Annexet i söndags.
Nu har det gått tre dagar sen jag och Elinor såg Kent på Annexet i Stockholm. Det var naturligtvis en underbar musikupplevelse som vanligt när man ser Kent. Jag älskar dom! Dom körde en bra blandning mellan gamla och nya låtar och jag kan inte ens avgöra riktigt vilken som var den bästa. Men 747 är ju alltid helt underbar och Mannen i den vita hatten är en väldigt mäktig sista låt. Saknde dock Om du var här, Utan dina andetag och Stanna hos mig lite grann, men inte så att stör, så det är okej. Innan spelningen drog igång singlade det ner ett par enstaka konfettibitar och jag tänkte genast att Jaa, det kommer bli konfettiregn! Men det blev det inte. Nånting måste ha gått snett. För i DN's recension från premiärspelningen i Helsinfors - som jag för övrigt tycker är väldigt bra - så omnämndes minsann ett glittrigt konfettiregn, och på ett Youtube-klipp från fredagens spelning så dalar det ner massa färgglada konfettibitar i slutet av Mannen i den vita hatten. Så synd att det inte blev så i söndags! Men, men, inte hänga läpp. Det var hur underbart som helst. i alla fall. Och kul. Och fint. Och underbart. Och bra. Och VARMT. Det är intressant hur trötthet och bakfylla kan vara som bortblåst så fort man hamnar på en bra spelning. Hur man tycker om att stå astrångt och svettas med andras hår i munnen och en armhåla under näsan, hur man blir trampad på tårna och nästintill knäcker rygg och ben när man slungas fram och tillbaka i publikhavet, och det är liksom värt det. Utan tvekan. Det är fint. Nåja. Här är i alla fall klippet jag nämnde innan. Det är som sagt från fredagens spelning, men det var bättre kvalitet på än dom från i söndags. Jag säger bara: GÅSHUD!
I övrigt då? Hela helgen i Stockholm var jättebra! En snabb sammanfattning:
Torsdag:
Anton mötte mig och Elinor vid Centralen. Vi drog till Sankt Eriksplan och drack ett par öl i närheten där storebror+tjej bor. Det var där jag och Ellie hade vår basstation, så att säga.
Fredag:
Sov lagom länge. Jag gjorde mysig frukost, sen gick vi på stan och utförde lite shopping. Hem, slappade, gjorde oss i ordning. Åkte till Fridhemsplan och mötte upp Anton. Ellie åkte till Alvik på partaj, och jag och Anton gick och mötte upp hans mor, far, syster+pojkvän. Woho-oo, första mötet med familjen Kalm, och jag är mycket nöjd. Supertrevliga allihop! Efter middagen gick dom på balett och jag åkte till galajet i Alvik. Rätt trevligt, men slutade i ett enda virrvarr när det var dags att bestämma vart vi skulle hamna sen. Så jag och Ellie beslutade oss för att dra hem till brorsan. Men kvällen slutade inte där. För i farstun möttes vi av Mårten, Gustav och Jähkel som minsann skulle ut, så vi drog helt enkelt med dom ut, och hamnade till slut på Kvarnen. Skitmycket folk, varav tre gotlänningar som vi stötte på. När det stängde avrundade vi kvällen med rödvin hemma hos Gustav tills alla stupade. Fint.
Lördag:
Åkte hem och var så gott som döda. Efter lite uppvilande mötte vi Ellies kompis Douglas och gick och fikade på ett trevligt litet ställe som jag inte minns namnet på (fast nu när jag tänker efter så kan det ha hetat KaféKompott?). Efter en stund kom även Johanna dit, som hade med sig min kamera som jag hade glömt i Alvik kvällen innan. Douglas var en sån person som pratade hela tiden och la till ljudeffekter till det mesta. Trevlig kille, men jag fattar inte hur han orkar. Hur såna människor orkar över huvud taget. Dom måste sova hemskt gott om natten.
På kvällen blev det lite folköl medan killarna+tjej+Mårtens lillasyster såg fotbollen. Vid tiosnåret mötte vi upp Anton och drog och drack öl. Först nåt hak på Sveavägen och sen vidare till Anchor. Det blev en rolig kväll och vi sov sen hos Anton och hans pojkar. Vi mer eller mindre bjöd in oss själva. Eller tvingade in oss själva. Jag ville ju bara sova lite med min baby ju! Så bra inbjudet av oss själva skulle jag vilja säga!
Söndag:
Trodde vi att vi var döda på lördagen så var det ingenting emot vad vi var på söndagen. Åt "frukost" på ett café på Lilla Essingen innan vi begav oss hem till vår basstation hos min käre bror igen och laddade om batterierna. Eh ja, och så vips var det kväll och dags att bege sig till Annexet och se Kent, och så är vi tillbaks där aaaallting började.
Måndag:
Ellie åkte på förmiddagen till Johanna och Gävle och lämnade mig i sticket i huvudstaden. Men desto mer tid fick jag till att umgås lite mer med Anton innan det var dags att bege mig hemåt ön igen. Vi åt lunch på Nordiska Museet och han visade mig runt. Det var trevligt. Sen en sväng på stan och mysfika på Hedenborgs. Då ville jag inte alls åka hem. Men jag hade inte så mycket till val, så klockan 19.20 var det bara att hoppa på bussen mot Nynäshamn och sen åka båten hem som tog hundra år.
MEN! Det gör inte så mycket att den roliga helgen tog slut, för redan imorgon åker jag till Stockholm igen och sen direkt vidare till Linköping med Anton. Det ska bli så mysigt. Men jag kom liksom nyss hem! Det är bra när tiden går snabbt ibland. Fast i natt gick den lite väl snabbt, för när jag vaknade var klockan halv tolv. PÅ DAGEN. Jag hade missat hela förmiddagsföreläsning och sen råkade jag visst missa hela eftermiddagens krokilektion också. Ops..
Nu ska jag duscha och packa. Tjipp tjopp.
Av typ tusen egna, suddiga, bilder så bjuder jag på tre av dom:
I övrigt då? Hela helgen i Stockholm var jättebra! En snabb sammanfattning:
Torsdag:
Anton mötte mig och Elinor vid Centralen. Vi drog till Sankt Eriksplan och drack ett par öl i närheten där storebror+tjej bor. Det var där jag och Ellie hade vår basstation, så att säga.
Fredag:
Sov lagom länge. Jag gjorde mysig frukost, sen gick vi på stan och utförde lite shopping. Hem, slappade, gjorde oss i ordning. Åkte till Fridhemsplan och mötte upp Anton. Ellie åkte till Alvik på partaj, och jag och Anton gick och mötte upp hans mor, far, syster+pojkvän. Woho-oo, första mötet med familjen Kalm, och jag är mycket nöjd. Supertrevliga allihop! Efter middagen gick dom på balett och jag åkte till galajet i Alvik. Rätt trevligt, men slutade i ett enda virrvarr när det var dags att bestämma vart vi skulle hamna sen. Så jag och Ellie beslutade oss för att dra hem till brorsan. Men kvällen slutade inte där. För i farstun möttes vi av Mårten, Gustav och Jähkel som minsann skulle ut, så vi drog helt enkelt med dom ut, och hamnade till slut på Kvarnen. Skitmycket folk, varav tre gotlänningar som vi stötte på. När det stängde avrundade vi kvällen med rödvin hemma hos Gustav tills alla stupade. Fint.
Lördag:
Åkte hem och var så gott som döda. Efter lite uppvilande mötte vi Ellies kompis Douglas och gick och fikade på ett trevligt litet ställe som jag inte minns namnet på (fast nu när jag tänker efter så kan det ha hetat KaféKompott?). Efter en stund kom även Johanna dit, som hade med sig min kamera som jag hade glömt i Alvik kvällen innan. Douglas var en sån person som pratade hela tiden och la till ljudeffekter till det mesta. Trevlig kille, men jag fattar inte hur han orkar. Hur såna människor orkar över huvud taget. Dom måste sova hemskt gott om natten.
På kvällen blev det lite folköl medan killarna+tjej+Mårtens lillasyster såg fotbollen. Vid tiosnåret mötte vi upp Anton och drog och drack öl. Först nåt hak på Sveavägen och sen vidare till Anchor. Det blev en rolig kväll och vi sov sen hos Anton och hans pojkar. Vi mer eller mindre bjöd in oss själva. Eller tvingade in oss själva. Jag ville ju bara sova lite med min baby ju! Så bra inbjudet av oss själva skulle jag vilja säga!
Söndag:
Trodde vi att vi var döda på lördagen så var det ingenting emot vad vi var på söndagen. Åt "frukost" på ett café på Lilla Essingen innan vi begav oss hem till vår basstation hos min käre bror igen och laddade om batterierna. Eh ja, och så vips var det kväll och dags att bege sig till Annexet och se Kent, och så är vi tillbaks där aaaallting började.
Måndag:
Ellie åkte på förmiddagen till Johanna och Gävle och lämnade mig i sticket i huvudstaden. Men desto mer tid fick jag till att umgås lite mer med Anton innan det var dags att bege mig hemåt ön igen. Vi åt lunch på Nordiska Museet och han visade mig runt. Det var trevligt. Sen en sväng på stan och mysfika på Hedenborgs. Då ville jag inte alls åka hem. Men jag hade inte så mycket till val, så klockan 19.20 var det bara att hoppa på bussen mot Nynäshamn och sen åka båten hem som tog hundra år.
MEN! Det gör inte så mycket att den roliga helgen tog slut, för redan imorgon åker jag till Stockholm igen och sen direkt vidare till Linköping med Anton. Det ska bli så mysigt. Men jag kom liksom nyss hem! Det är bra när tiden går snabbt ibland. Fast i natt gick den lite väl snabbt, för när jag vaknade var klockan halv tolv. PÅ DAGEN. Jag hade missat hela förmiddagsföreläsning och sen råkade jag visst missa hela eftermiddagens krokilektion också. Ops..
Nu ska jag duscha och packa. Tjipp tjopp.
Av typ tusen egna, suddiga, bilder så bjuder jag på tre av dom:
Trodde ni att OS skulle gå i Kina? Ack, så ni bedrog er, för det ägde nämligen rum i Visby. Och ni har tyvärr redan missat det.
Fruktmål med müsli - Tropiska frukter. En sån har jag precis ätit. Min mage har skrikit efter mat sen redan efter lunch ty jag åt alldeles för lite. Vet inte vad jag ska tycka om den lilla fruktblandningen på burk, absolut inte jättegod, men ändå helt okej. Nåväl.
Uppdateringen här på bloggen är dålig. Den ligger på is, som man brukar säga. Jag vet inte om det är till fördel eller nackdel, vare sig för mig eller för er. Ännu en helg har i alla fall passerat, och det med ruskig fart. Veckorna bara swishar förbi, och det är nästan lite skrämmande. I fredags kom en pojkvän till ön, och inte vilken pojkvän som helst, utan min pojkvän. Jo, för jag har nämligen en sådan nu för tiden. Mycket nöjd är vad jag är. Men nu har han redan åkt. Kom han inte nyss? Suck, helgerna är för korta och tiden går för snabbt. Snart är det jul! Och på tal om jul: lagom till sju veckor-efter-jul-kaka-dagen (plus en dag) så var det ju dags för ny Kaka i fredags, nämligen OS-kakan! Japp, dom Olympiska Spelen kom till Visby med buller och bång och ställde till med riktigt kalas. Och alla dom stora namnen var givetvis där. Det var en trevlig skara folk, även om Gunde blev lite väl på lyset och började tafsa på Carolina Klüft redan vid 19-tiden. Själv var jag så förfriskad att jag glömde min huvudaccossear rockringen hemma. Jag som var så nöjd med min nyinköpa lila och alldeles glittriga rockande ring, men nä, jag fick helt enkelt nöja mig med mina tighta gymnasttrikåer. Det var mycket tight över lag på den här Kakan - konståkare och konståkerskor, brottare och bobåkare. Ja, ni vet ju hur det ligger till, OS-grenarna är ju ganska många. Efter dans och skratt och ett makalöst konfettiregn så var det till sist dags att vandra hemåt i natten. Prismedaljer hade delats ut och applåder hade applåderats. De olympiska spelen var slut för den här gången.
Dagen efter vaknade vi upp här på Ravinstigen och man kunde nästan tro att konfettifesten hade varit här och inte på Effes. Konfettin hade helt enkelt spritt sig, och om ryktet talar sanning så hade det spridit sig hem till dom flesta små bona i lilla Visby och säkerligen ut över halva stan med.
Idag är det alltså måndag och redan klockan fyra var det kolsvart ute. Kul. Jag har känt mig lite låg enda sen jag vaknade, vilket har resulterat i att jag inte gjort ett skit i skolan på hela dagen. Det är sista veckan med måleri nu innan video/photoshop sätter igång. Vi ska hålla på med helt egna projek nu är det tänkt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har nån oklar idé om att jobba med tapet. Så det har jag gjort idag, rivit ur några blad tapeter ur stora pärmar. Och suttit på nätet och tittat på olika bilder för att få inspiration. Tro det eller ej, men jag är helt slut i huvudet. Och dessutom har jag ont i kinderna. Måste ha legat och bitit mig i kinderna i natt när jag sov. Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Måste ha drömt någonting konstigt, och jag har faktiskt något slags minne av att jag gjorde det, men jag kan inte komma ihåg vad.
Igår såg jag den första snön (för mig) falla i det gula skenet från gatlyktan utanför mitt fönster. Det var så otroligt vackert. Här inne satt jag, Elinor och Hugo under täcket, drack te och såg på Eternal sunshine of the spotless mind. Fast mest - inget ont mot er nu, mina vänner - så önskade jag att Anton var här. Alldeles för lite tid tillsammans den här helgen. Men vad gör man?
Dags att avrunda. Jag ska fortsätta att överkonsumera mina riskakor, som jag alltid gör när jag köpt ett paket. Sen ska jag fortsätta att spela Tetris på Facebook och försöka ta tillbaka mitt rekord över Elinor. Är mycket besviken över att hon kommer och snor åt sig det första dagen som Tetris-spelare. Och så, givetvis, är det dags att lägga upp OS-bilderna lite här och där. Men mest på Facebook och Bilddagboken. Mycket nöje, och på återseende!
PS. Kent-konserten närmar sig! På torsdag bär det av upp till Stockholm! DS.
Uppdateringen här på bloggen är dålig. Den ligger på is, som man brukar säga. Jag vet inte om det är till fördel eller nackdel, vare sig för mig eller för er. Ännu en helg har i alla fall passerat, och det med ruskig fart. Veckorna bara swishar förbi, och det är nästan lite skrämmande. I fredags kom en pojkvän till ön, och inte vilken pojkvän som helst, utan min pojkvän. Jo, för jag har nämligen en sådan nu för tiden. Mycket nöjd är vad jag är. Men nu har han redan åkt. Kom han inte nyss? Suck, helgerna är för korta och tiden går för snabbt. Snart är det jul! Och på tal om jul: lagom till sju veckor-efter-jul-kaka-dagen (plus en dag) så var det ju dags för ny Kaka i fredags, nämligen OS-kakan! Japp, dom Olympiska Spelen kom till Visby med buller och bång och ställde till med riktigt kalas. Och alla dom stora namnen var givetvis där. Det var en trevlig skara folk, även om Gunde blev lite väl på lyset och började tafsa på Carolina Klüft redan vid 19-tiden. Själv var jag så förfriskad att jag glömde min huvudaccossear rockringen hemma. Jag som var så nöjd med min nyinköpa lila och alldeles glittriga rockande ring, men nä, jag fick helt enkelt nöja mig med mina tighta gymnasttrikåer. Det var mycket tight över lag på den här Kakan - konståkare och konståkerskor, brottare och bobåkare. Ja, ni vet ju hur det ligger till, OS-grenarna är ju ganska många. Efter dans och skratt och ett makalöst konfettiregn så var det till sist dags att vandra hemåt i natten. Prismedaljer hade delats ut och applåder hade applåderats. De olympiska spelen var slut för den här gången.
Dagen efter vaknade vi upp här på Ravinstigen och man kunde nästan tro att konfettifesten hade varit här och inte på Effes. Konfettin hade helt enkelt spritt sig, och om ryktet talar sanning så hade det spridit sig hem till dom flesta små bona i lilla Visby och säkerligen ut över halva stan med.
Idag är det alltså måndag och redan klockan fyra var det kolsvart ute. Kul. Jag har känt mig lite låg enda sen jag vaknade, vilket har resulterat i att jag inte gjort ett skit i skolan på hela dagen. Det är sista veckan med måleri nu innan video/photoshop sätter igång. Vi ska hålla på med helt egna projek nu är det tänkt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har nån oklar idé om att jobba med tapet. Så det har jag gjort idag, rivit ur några blad tapeter ur stora pärmar. Och suttit på nätet och tittat på olika bilder för att få inspiration. Tro det eller ej, men jag är helt slut i huvudet. Och dessutom har jag ont i kinderna. Måste ha legat och bitit mig i kinderna i natt när jag sov. Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Måste ha drömt någonting konstigt, och jag har faktiskt något slags minne av att jag gjorde det, men jag kan inte komma ihåg vad.
Igår såg jag den första snön (för mig) falla i det gula skenet från gatlyktan utanför mitt fönster. Det var så otroligt vackert. Här inne satt jag, Elinor och Hugo under täcket, drack te och såg på Eternal sunshine of the spotless mind. Fast mest - inget ont mot er nu, mina vänner - så önskade jag att Anton var här. Alldeles för lite tid tillsammans den här helgen. Men vad gör man?
Dags att avrunda. Jag ska fortsätta att överkonsumera mina riskakor, som jag alltid gör när jag köpt ett paket. Sen ska jag fortsätta att spela Tetris på Facebook och försöka ta tillbaka mitt rekord över Elinor. Är mycket besviken över att hon kommer och snor åt sig det första dagen som Tetris-spelare. Och så, givetvis, är det dags att lägga upp OS-bilderna lite här och där. Men mest på Facebook och Bilddagboken. Mycket nöje, och på återseende!
PS. Kent-konserten närmar sig! På torsdag bär det av upp till Stockholm! DS.