flicka. -

Trodde ni att OS skulle gå i Kina? Ack, så ni bedrog er, för det ägde nämligen rum i Visby. Och ni har tyvärr redan missat det.

Fruktmål med müsli - Tropiska frukter. En sån har jag precis ätit. Min mage har skrikit efter mat sen redan efter lunch ty jag åt alldeles för lite. Vet inte vad jag ska tycka om den lilla fruktblandningen på burk, absolut inte jättegod, men ändå helt okej. Nåväl.

Uppdateringen här på bloggen är dålig. Den ligger på is, som man brukar säga. Jag vet inte om det är till fördel eller nackdel, vare sig för mig eller för er. Ännu en helg har i alla fall passerat, och det med ruskig fart. Veckorna bara swishar förbi, och det är nästan lite skrämmande. I fredags kom en pojkvän till ön, och inte vilken pojkvän som helst, utan min pojkvän. Jo, för jag har nämligen en sådan nu för tiden. Mycket nöjd är vad jag är. Men nu har han redan åkt. Kom han inte nyss? Suck, helgerna är för korta och tiden går för snabbt. Snart är det jul! Och på tal om jul: lagom till sju veckor-efter-jul-kaka-dagen (plus en dag) så var det ju dags för ny Kaka i fredags, nämligen OS-kakan! Japp, dom Olympiska Spelen kom till Visby med buller och bång och ställde till med riktigt kalas. Och alla dom stora namnen var givetvis där. Det var en trevlig skara folk, även om Gunde blev lite väl på lyset och började tafsa på Carolina Klüft redan vid 19-tiden. Själv var jag så förfriskad att jag glömde min huvudaccossear rockringen hemma. Jag som var så nöjd med min nyinköpa lila och alldeles glittriga rockande ring, men nä, jag fick helt enkelt nöja mig med mina tighta gymnasttrikåer. Det var mycket tight över lag på den här Kakan - konståkare och konståkerskor, brottare och bobåkare. Ja, ni vet ju hur det ligger till, OS-grenarna är ju ganska många. Efter dans och skratt och ett makalöst konfettiregn så var det till sist dags att vandra hemåt i natten. Prismedaljer hade delats ut och applåder hade applåderats. De olympiska spelen var slut för den här gången.

Dagen efter vaknade vi upp här på Ravinstigen och man kunde nästan tro att konfettifesten hade varit här och inte på Effes. Konfettin hade helt enkelt spritt sig, och om ryktet talar sanning så hade det spridit sig hem till dom flesta små bona i lilla Visby och säkerligen ut över halva stan med.

Idag är det alltså måndag och redan klockan fyra var det kolsvart ute. Kul. Jag har känt mig lite låg enda sen jag vaknade, vilket har resulterat i att jag inte gjort ett skit i skolan på hela dagen. Det är sista veckan med måleri nu innan video/photoshop sätter igång. Vi ska hålla på med helt egna projek nu är det tänkt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har nån oklar idé om att jobba med tapet. Så det har jag gjort idag, rivit ur några blad tapeter ur stora pärmar. Och suttit på nätet och tittat på olika bilder för att få inspiration. Tro det eller ej, men jag är helt slut i huvudet. Och dessutom har jag ont i kinderna. Måste ha legat och bitit mig i kinderna i natt när jag sov. Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Måste ha drömt någonting konstigt, och jag har faktiskt något slags minne av att jag gjorde det, men jag kan inte komma ihåg vad.

Igår såg jag den första snön (för mig) falla i det gula skenet från gatlyktan utanför mitt fönster. Det var så otroligt vackert. Här inne satt jag, Elinor och Hugo under täcket, drack te och såg på Eternal sunshine of the spotless mind. Fast mest - inget ont mot er nu, mina vänner - så önskade jag att Anton var här. Alldeles för lite tid tillsammans den här helgen. Men vad gör man?

Dags att avrunda. Jag ska fortsätta att överkonsumera mina riskakor, som jag alltid gör när jag köpt ett paket. Sen ska jag fortsätta att spela Tetris på Facebook och försöka ta tillbaka mitt rekord över Elinor. Är mycket besviken över att hon kommer och snor åt sig det första dagen som Tetris-spelare. Och så, givetvis, är det dags att lägga upp OS-bilderna lite här och där. Men mest på Facebook och Bilddagboken. Mycket nöje, och på återseende!

PS. Kent-konserten närmar sig! På torsdag bär det av upp till Stockholm! DS.

2007-11-12 @ 17:31:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Influensan på Ravinstigen.

Gud, vilken befriande känsla att skriva på en dator som är frisk och inte virussjuk. Sitter vid en gammal skruttdator i skolan, men ändå är den just nu tuuusen gånger bättre än min lilla sjukling där hemma. För övrigt är jag blöt efter en minst sagt regnig cykeltur till The School of Art. Vad flashigt det låter på engelska. Eh jaja. Dags att måla! Tjipp tjopp på er.

2007-10-30 @ 09:39:33 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

[21]

Ni vet när Madicken har fått hjärnskakning efter att hon har hoppat från taket med ett paraply, i hopp om att hon skulle flyga? Då missar hon skolutflykten ett par dagar senare med alla klasskamrater och den snälla fröken. Och när klockan slår nio på den aktuella utflyktsdagen så säger hon med ledsen och uppgiven röst till sin lilla katt att "Nu går tåget". Precis den känslan och den rösten hade jag i huvudet idag klockan sexton när jag såg båten lämna hamn genom mitt fönster. "Nu går båten" och så tuffade den iväg ut på öppet hav med en pojk ombord som jag tycker väldigt mycket om. Han har varit här. På min födelsedag. Ja just det, jag fyller alltså år idag. Det har varit en födelsedag som inte varit någon annan lik, men jag är nöjd. Hemskt nöjd måste jag säga. Med hela den här helgen faktiskt. Det finns bara en enda sak som jag inte alls är nöjd över, och det är att den redan håller på att ta slut och mitt sällskap har åkt härifrån. Nu känner jag mig mest lite tom. Och trött. Jag fyller år och är helt ensam. Dessutom har jag fått virus på datorn som är störigt som fan, vilket gör att det i princip är omöjligt att skriva på den. Jag har inte ens lite musik till sällskap. Fast just det! Star Again med Maia Hirasawa måste jag ju lyssna på. Åh, vad fin den är! På drygt två timmar, sen jag kom hem från hejdå:andet vid båten, så har jag smockat i mig ett halvt rör Pringles-chips och en hel del mintchokladkola som jag fick idag, bara i brist på annat. Man skulle kunna tro att jag är tjock, men det är jag inte. Mest trött, 21 och irriterad som fan på den här jäkla datorn. Och så lite kär. Eller ganska mycket. Sa jag trött? För det är jag.

Äh. Snart kommer i alla fall Elinor, och det ska bli trevligt.

PS. Gårdagens loppisfynd: polaroidkamrea för en tjuga. DS

2007-10-28 @ 18:54:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nedräkningen har börjat!

3 dagar kvar tills Anton kommer.
5 dagar kvar tills jag fyller år. (HELA 21 år!)
11 dagar kvar tills Halloween. (Inte för att jag vet vad jag ska göra då, men i alla fall.)
18 dagar kvar tills OS-Kakan går av stapeln på Effes.
24 dagar kvar tills jag och Elinor åker till Stockholm.
26 dagar kvar tills vi ska se Kent på Annexet!
52 dagar kvar tills jullov och jag har gått HALVA tiden på Konstskolan.

2007-10-23 @ 19:01:26 Permalink Allmänt Kommentarer (5) Trackbacks ()

..........

The radio plays cover songs
new lyrics, sex and sing-alongs
Suddenly I lost my friends
They don´t call me and I don´t call them

2007-10-21 @ 14:45:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mitt hjärta hoppas som popcorn poppas.

Nu är du vaken.
Jag andas.
Du hör till saken.
Mitt hjärta blandas.
Jag dansar sällan.
Hjärnan slår takten jämt.
Hjärtat blir gömt och skämt.
Nu börjar filmen.
Du sitter bredvid mig.
Ljudet och bilden synkroniserar sig.
Min bröstkorg studsar som popcorn studsar.
Mitt hjärta hoppas som popcorn poppas.

2007-10-17 @ 12:32:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag börjar bli immun mot nakna kroppar.

Dom två senaste dagarna har vi hållt på med syftingsmetoden i skolan. Det ser enkelt ut, låter ganka enkelt, men det ÄR inte enkelt. Första dagen, från kl.09.00 till kl.15.30 fick jag ner NIO streck på pappret. Varken mer eller mindre. Eller, var det kanske tio? Och några punkter förstås. Hur som helst. Motivet var en stor Bibel som låg på ett papper. Alltså inte så himla roligt att teckna av.
Idag är det onsdag, och precis som varje onsdag så började vi dagen med föreläsning i Ateljé 1. Det var en kille från BAC, som vi skall ha i 5 veckor framöver, som pratade om samtidskonst och mestadels den första fotografin påväg till film och sånt där, vilket jag med andra ord fann mycket intressant. MEN som så många andra onsdagar så hade jag väldigt svårt att hålla ögonen öppna. Japp, jag somnade helt enkelt. Jag KAN bara inte hålla mig vaken i tre timmar när det första man gör en tidig morgon är att sätta sig i ett mörkt rum, lyssna på en sövande röst och sen se film. Det värsta är att jag verkligen VILLE lyssna och se på filmerna, men jag kunde inte. Nåja, filmerna var gjorda av William Kentridge, och jag såg hans utställning när den var på BAC för ett par år sen, så det får väl gå. Jag gillar hans grejer, det jag har sett.
Eftermiddagen ägnades åt kroki, som vanligt. Den här gången var modellen en kvinna i 50-årsåldern, eller kanske snarare 60. Hon var tjock, hade utväxt oranget hår, enorma hängbröst och INGA BRÖSTVÅRTOR. Konstigt. Blir det så när man har jättestora bröst som hänger ner till magen?! Tur att jag inte har det. Man får vara glad för DET LILLA, som jag brukar säga. Men inte nog med dom ickeexisterande bröstvårtona, hon var helt fläckig också! Liksom rosaflammig. Och hade jättelånga äckliga tånaglar. Jag ska ge henne en nagelknipsare nästa gång. Men mest undrar jag: Varför vill man visa upp sig naken?! Tjänar man mycket pengar som krokimodell? Tycker man om att frysa häcken av sig i våra svinkalla ateljéer på skolan? Är hon stolt över sina tånaglar? Eller hennes tjocka mage? Det vore ju bra iofs. Men I ALLA FALL. Jag bara undrar. Ingenting annat. Jag hade då aldrig velat sitta nakemodell. Nej vet ni va! En annan konstig sak gällande krokin - vi har en kille som inte går på skolan, men som brukar vara med på onsdagseftermiddagarna. Men så helt plötsligt förra veckan så var han modell! Jahaja, hej du lille man som man har småpratat lite med, tänkt att du måste vara mellan 30-40, fulsnygg, men mest ful eller ingenting, trevlig men kort - en helt vanlig kille helt enkelt. Men så helt plötsligt står han där NAKEN framför alla oss andra med tatueringar på kroppen, som man aldrig kunde ha anat. Det är så lustigt på nåt vis. Men på ett annat vis så tror jag att jag börjar bli immun mot nakna kroppar. Jag ser dom var och varannan dag, granskar dom från topp till tå, mäter mellan knä och axel och syftar in både ben och rygg. Ja, så är det på min skola.

En annan bra sak med onsdagar är att just på denna dag så vänder veckan - snart är det helg igen med andra ord! Och på tal om helg, sist jag skrev så väntade jag ju finbesök, och jag vill bara säga att det var en mycket, mycket bra helg, som gick alldeles för snabbt förbi dock. Men vad gör man? Det hanns med både höstmarknad och auktion, myskväll och utekväll, godis och läsk och mat och film. Bra, som sagt. Vad är nu nästa grej att se fram emot? Min födelsedag? Blir nog ingen höjdare i år, jag känner det på mig. Nåväl. Alltid nåt.

Nu är det dags för ryggläge. Godnatt.

PS. Jag tycker om att gå hem genom hela Visby med Elinor på kvällen då det är mörkt och kallt och skratta åt småsaker som är roliga. Ikväll har vi nämligen druckit te hos Vera och Kajsa. Det var mysigt. DS.

2007-10-10 @ 23:35:05 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Väntans tider.

På ön blåser det höst, och mor och far sitter på ett plan till Turkiet. Men jag är inte bitter! För snart får jag finbesök från Stockholm. Jo minsann!

Dom två krokiveckorna i skolan har gått mot sitt slut och vi har sammanfattat det hela med en liten "utställning" i korridoren. Nästa vecka får vi en ny lärare i teckning som jag har hört diverse skräckhistorier om, vilket gör mig lite nervös. Men det blir säkert bra och lärorikt. Får vi hoppas.

Nu tänkte jag alltså lägga upp ett par bilder på klassens finfina konstverk, men min mobil, slad och dator vill inte sammarbeta, så det blir inga bilder.

Nepp. Nu ska jag fortsätta sörpla te och vänta ut tiden. Tjipp tjopp.

2007-10-05 @ 21:48:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Cuter than a koala bear.

Inatt drömde jag att någon tyckte att jag var "cuter than a koala bear". PÅ FACEBOOK ALLTSÅ. Inte IRL. Detta börjar stiga mig åt huvudet. Och alla andra med.... Ansiktsbok, ansiktsbok, ansiktbok....

2007-10-03 @ 08:26:04 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Sjuttontusen.

Visste ni förresten att spindlar hör med benen och att ögonmuskeln är kroppens mest aktiva muskel och blinkar cirka 17000 gånger per dag? Det visste jag. Ha!

Nu ska jag till skolan för första gången på en hel vecka. Jag är astrött, men kan nästan prata idag i alla fall.

Tjipp tjopp!

Ööööga. Blink blink. Bara 16998 gånger kvar nu! Haha.

2007-10-01 @ 08:22:28 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Den klassiska dagen-efter-ångesten.

Och så frågar man sig själv: var det värt det? Jag var i alla fall smart nog att städa lite här hemma efter gårdagens festiviteter innan jag somnade nån gång vid halvfemsnåret imorse, så det ser inte HELT för jävligt ut. Bara nästan. Det ligger blött gräs på golvet, avklippt hår i badrummet, intorkat dip på bordet, kassar och kläder i hela rummet, chipssmulor under fötterna. Jag har ont i huvudet och kan knappt prata. OCH JAG SOM SKULLE TA DET LUGNT IGÅR?! Det var inte världens smartaste drag att festa när jag legat sjuk hela veckan, för nu låter jag värre än en kraxande kråka. Det är nu man kommer på att folkölsefterfest varken ger från eller till när man redan varit helt plakat dom senaste fem timmarna. Mest bara från. Just nu hatar jag tanken på öl, cigaretter, jobbiga människor, dålig musik och allt annat som man stöter på under en helt vanlig fredagskväll ute i vimlet. Jag var på Munken och blev lämnat själv i typ 2 minuter när mina vänner skulle ut och röka, och VIPS så var jag ett litet köttbyte. KÖTTMARKNAD är vad det är! Och det lustiga är att varje gång (nu låter det som att det händer JÄTTEOFTA, men nej...) det händer så tror killarna i fråga aldrig att jag är härifrån. Varför? Är det nån slags komplimang eller?
- Men DU kan inte va HÄRIFRÅN?
- Eh, jo?
- Nej, lägg av?!
-Jo.
- Varför har jag aldrig sett dig förut?

Inte fan vet jag, liksom! Konstiga killar. Dom vill BARA LIGGA. Hrmf!

Nåja. Allt detta bara för att ha ett trevligt hejdå för Jessica och Maria. Vore det inte - egentligen - mycket, mycket bättre att ha en filmkväll eller middag eller nåt annat lugnt och trevligt som en sista fredagskväll tillsammans på ett tag framöver? En tjejkväll liksom. Men nej, istället blir alla asfulla och virrar runt på stan på olika krogar, tappar bort varandra och hänger med annat löst folk istället för att vara med varandra. Och ja, nu har Jessica alltså åkt. Och vi kramades inte ens. Men jag fick i alla fall dela säng med henne en sista gång. Väldigt romantiskt. Sova hela dryga timmen tillsammans innan det var dags för henne att sticka till båten. Åh, jag saknar henne redan. Och om 5½ tmmar börjar Maria sin resa mot Australien. Jag kommer sakna henne med! Man skulle kunna sammanfatta hela denna belägenhet som "Tio små negerpojkar". Fast mer "Tio små flickebarn lekte varje dag, sen flytta ALLA, så var det bara Emelie och Elinor kvar".

Hela gårdagen var faktiskt lite av en crazy day. Jag var trött på att vara sjuk och jag var ännu tröttare på min tråkiga frisyr, så jag tog tag i saxen och gjorde ett litet klipp. Inte så mycket, men ändå. Sen kom Jessica, och vi gck en snabbis på stan och jag köpte underkläder. Sen hämtade vi upp Camilla och Nosse och burnade ut till August i Hejnum. Och med burna menar jag BURNA. Jessica kör nämligen som en biltjuv (en väldigt söt biltjuv dock) och vi kom upp i 160km/h på Brorakan. Hemma hos August tittade vi på och gosade med det vi kom för att titta på och gosa med, nämligens deras isländska fårhundsvalpar. Sju stycken marsvinsliknande knubbisar som låg och gnydde och snuttade på en när man höll dom i famnen. ASSÖTA! Är det någon som vill ha en så kostar dom ynka 9000 kr/st. August skulle med in till stan, så under tiden som han gjorde sig i ordning så gick vi andra barn ut och kollade på gården. Som om vi aldrig sett en gård eller djur förut. Vi tittade på hönsen, klappade på katterna, gick till hästhagen och spanade på lammen. Sen klättrade jag och Jessica upp i en gammal väderkvarn och sen gick vi vilse i skogen.

Till sist kom vi tillbaka in till stan i alla fall. Vi skulle lämna av Aggebagge hos Svante, men Biltjuven a.k.a Jessica höll på att missa infarten och fick tvärnita och när vi skulle vända för att åka vidare körde hon in i en grindstople. Jessica darling, jag vill inte lämna ut dig som en, låt mig säga, mindre uppmärksam bilförare, för du är ju skitbra, men det var bara så jävla roligt! Och som grädden på moset bör det tilläggas att jag inte hade nåt bilbälte på mig, för det har Hugo nämligen lyckats förstöra på nåt underligt sätt. Gamla Marianne får vara med om mycket, hon. Bilen alltså.

Men ja, som sagt, lite av en crazy day. Och resten vet ni ju redan.

Nu ska jag städa bort alla äckliga spår av gårdagen, kanske dricka en kopp te till, hoppas att jag kommer på fötter, jag skall absolut hålla käft för att spara på den lilla röst jag har kvar, och sen, då ska jag ta bussen hem till Garda, och det ska bli SÅ SKÖNT. Jag ska bara sitta hemma med mamma och pappa ikväll och TA DET LUGNT. Kanske se nåt lättsamt på teven, säkert dricka mer te, och bara njuta av landet. Landet är fint.

PS. Håret i badrummet har hamnat där för att jag klippte EN HELT NY FRISYR på Maria igår. På fyllan givetvis. Det blev hur bra som heslt, så vi kom på att jag kanske borde satsa på frisöryrket helt enkelt. DS.

2007-09-29 @ 11:07:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Update: Sjukdag #3

Jag har nu varit vaken i tre timmar och 50 minuter. Facebook är inte ALLS lika underhållande som det var igår, så jag är nu väldigt uttråkad och sysslolös, vilket betyder att jag bara MÅSTE skriva ett innehållslöst inlägg här i den lilla fina, eller mindre fina, bloggen. För vad ska jag annars göra?

Jag har idag:

Vaknat 09.10.
Satte på teven, där det gick absolut ingenting roligt.
Stängde av.
Drog upp datorn i sängen, som har stått på golvet hela natten, och kollade allt det viktiga.
Jag åt frukost: två mackor med keso och avokado och en kopp te + vitamintablett.
Elinor ringde och berättade om gårkvällen.
Jag mailade Kaka-bilder till Anton.
Sen diskade jag.
Tänkte: dags att äta igen?
Åt en tallrik med yoghurt och müsli som smakar äpple och kanel. Låtasades att jag åt äppelpaj.
Blev sliskig i munnen.

Eh, ja, det var det än så länge. Jag är vansinnigt snorig, och det är fan så jobbigt. Nu la jag mig på mage i sängen och det enda sällskap jag har en toarulle som hjälper mig att hålla borta SNOREN.

* Kollar Facebook. TÄNK om det har hänt nånting dom senaste 5 minuterna. DET HAR DET! Broder Daniel skrev och tackade för grattis och födelsedagspresent. Åh, älskade bror*

13.14.... Jessica skrev till mig på MSN förut att hon skulle komma och hälsa på. Undrar när hon kommer. Jag vill leka! Jobbigt bara att jag antagligen inte kommer orka leka så mycket. Jag har en gnutta feber tror jag.

Jag undrar vad dom gör i skolan idag. Tecknar en massa. Har kroki förresten, för det har vi ju varje onsdagseftermiddag. Usch, vad jag missar.

Alltså, jag är kär i H&M. I måndags hämtade jag t.ex. ut den här lilla finsaken. Alltså inte den snygga tjejen, utan t-shirt-klänningen. Mitt habegär mättas aldrig.

Snart har jag druckit upp min 1-liters juice från Brämhults, och till det äter jag riskakor. Det är gott.

Samtidigt som jag gör det så addade nån mig på MSN. Alltså, det händer ungefär hela tiden att skumma typer lägger till mig, och dom flesta skriver "tung", vilket jag efter såhär lång tid anar kanske betyde "hej" eller liknande på nåt konstigt.... NU KOM JESSICA! Jag fortsätter sen.

Kl.19.02
Sicken tur att man har vänner som kommer och lättar upp stämningen lite här i sjukstugan då och då. Jessica darling hade köpt med sig supergod glass som vi slevat i oss tills vi fick ont i magen. Sen såg vi "Göta Kanal 2", som var typ asdålig. I alla fall inte bra, men lättsam. Nu drog hon för en stund sen, men till åtta är hon tillbaka igen för att se Idol. Hon klarar sig nämligen inte annars. Elinåranpåran kommer också tills dess. Det är dom sista dagarna med Jess nu. DOM SISTA DAGARNA. Innan flytt alltså. Fy tusan, vad jag kommer sakna henne! But that's life, folk flyttar.

Nåja. Tillbaka till det här MSN-addanadet. En kille som funnits på min lista i åratal skrev idag först lite om ditten och lite om datten, om Lars Winnerbäck och annat grejs. Efter ett tag klämde han ur sig "Har du nån kille än?" och undrade om han fick ragga. Jag sa att det inte riktigt var min grej att bli MSN-uppraggad. En stund senare addar en annan kille mig som säger sig heta Magnus och komma från Visby. Han sa att han "haft" mig på datorn länge, men aldrig addat mig. Vadå HAFT? Han tyckte att vi skulle bli.... "vänner". Jag slutade svara.

Kl.20.28
Nu får jag fan ta och avsluta detta jäffla skrivandet. Jag skall leka med Jessica och Elinor istället. Hejdååå.

PS. Jag pratade med barndomsbästis-hon-som-jag-inte-träffat-på-snart-två-år, och hon kommer till ön till jul. DÅ SKA VI SES!!

2007-09-26 @ 14:33:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Do you remember? The laughter and the joy? Do you remember?

Jag kom precis ur duschen. Jag duschade jättelänge. Så länge att min hud blev helt rosaflammig av det varma, varma vattnet. Jag är sjuk, och det är inte alls speciellt kul. Det började redan igår, men imorse var det värre. Det kändes som nån tryckt in en badboll (en hård badboll) i huvudet på mig som någon sedan pumpade upp. Det var helt enkelt en hemmadag. Jag somnade om och drömde en massa konstigheter. Jag vaknade nån timme senare av att jag drömde en riktigt MARDRÖM. Nej, den handlade varken om monster eller drakar, utan om KÄNSLOR. Jag var as, asledsen både i drömmen och på riktigt, men till slut fattade jag att det ju faktiskt inte var på riktigt. Jag läste ett SMS och somnade om en liten stund igen.

Hela dagen har jag mått som en klubbad säl och legat och suttit om vartannat i sängen och pillat på Facebook i princip heeela tiden. Man gör egentligen ingenting, men ändå är det så svårt att slita sig. I alla fall när man har tid. Som en rar gosse en gång yttrade: "Har man inte Facebook, så finns man inte." Och det ÄR så. Idag har jag t.ex. blivit ihop med Elinor, via Facebook såklart. Vi tänkte att det var lika bra, då killar ju bara är karlas. Det vet väl alla vid det här laget. Även om man vill ha sig en man då och då.

Hela dagen har jag även dragit mig för att gå till affären och handla. Jag visste att jag var tvungen, men jag var trött, trött, trött. Men jag var också hungrig, och hade ingen mat. Och imorgon fyller broder Daniel år, så ett kort var jag ju verkligen tvungen att fixa. Helt plötsligt när jag låg här i sängen och kände hur tiden tickade iväg, så knackade det på dörren, och där stod Maria! Vi satt utanför i solen en stund och pratade, sen följde hon mig hela vägen till affären och tillbaka igen bara för att jag över huvud taget skulle komma iväg. Hon bar även min matkasse hela vägen hem OCH hon köpte en Brämhults juice och slog in som Krya på dig-present till mig. Sååå söööt!

Nu sitter jag och funderar på det stora och det lilla i livet. Jag tänker på att Maria sticker iväg till Australien i tre månader på lördag och att Jessica flyttar till Göteborg typ FÖR ALLTID. Jag tänker på att det bara blir jag och Elinor kvar på ön. Och lite annat löst folk förstås. Jag undrar om nån saknar mig nån stans i världen, såsom jag saknar personer som jag helst vill ha i min närhet men som inte är det. Jag tänker på en av mina tre barndomsbästisar som jag aldrig träffar, för hon flyttade tillbaka till norrland när jag var 10-11-nånting. Men att vi faktiskt ändå har kontakt, men bara via internet. Sist vi sågs var snart för två år sen, och jag har inte ens hört hennes röst sen dess. En av mina andra barndomsbästisar bor numer i Bromma, har jag hört på ryktes vägar, för vi har nämligen INGEN kontakt alls, och hon jobbar som flygvärdinna på turer runt om i världen. Jag har träffat henne en gång under det här året och henne kan jag verkligen sakna. Vi hade SÅ roligt när vi var yngre. Och så är det den tredje bästisen. Vi har känt varandra sen vi var 6 och vi umgås fortfarande. Det är bra.

Jag tänker på små, små ögonblick som fastnat på min näthinna, mitt minne, min mage, mitt hjärta. Det finns nerskrivet, vissa saker finns på bild. Det handlar om flera människor. En människa. Olika. Samma. Undrar om dessa ögonblick har fastnat på nån annans näthinna med? Nån annans hjärta?

Just fint. Det börjar träda fram en VAGEL på mitt öga. Jag vill inteee. Man blir ful och allra heslt, det gör ont. Men det tillhör väl förkylningar, antar jag.

Jag känner mig ensam. Hade velat ha lite sällskap, men det finns inget sällskap att få ikväll. Suck. Jag får nog helt enkelt nöja mig med mig själv och laga till nånting att äta av all den maten jag till slut faktiskt köppte idag. Tack vare Maria. Det är en bra tjej, det.

Ciao.

I stay
To watch you fade away
I dream of you tonight
Tomorrow you'll be gone
It gives me time to stay
To watch you fade away
I dream of you tonight
Tomorrow you'll be gone
I wish by God you'd stay

Hey
Stay