Jag börjar bli immun mot nakna kroppar.

Dom två senaste dagarna har vi hållt på med syftingsmetoden i skolan. Det ser enkelt ut, låter ganka enkelt, men det ÄR inte enkelt. Första dagen, från kl.09.00 till kl.15.30 fick jag ner NIO streck på pappret. Varken mer eller mindre. Eller, var det kanske tio? Och några punkter förstås. Hur som helst. Motivet var en stor Bibel som låg på ett papper. Alltså inte så himla roligt att teckna av.
   Idag är det onsdag, och precis som varje onsdag så började vi dagen med föreläsning i Ateljé 1. Det var en kille från
BAC, som vi skall ha i 5 veckor framöver, som pratade om samtidskonst och mestadels den första fotografin påväg till film och sånt där, vilket jag med andra ord fann mycket intressant. MEN som så många andra onsdagar så hade jag väldigt svårt att hålla ögonen öppna. Japp, jag somnade helt enkelt. Jag KAN bara inte hålla mig vaken i tre timmar när det första man gör en tidig morgon är att sätta sig i ett mörkt rum, lyssna på en sövande röst och sen se film. Det värsta är att jag verkligen VILLE lyssna och se på filmerna, men jag kunde inte. Nåja, filmerna var gjorda av William Kentridge, och jag såg hans utställning när den var på BAC för ett par år sen, så det får väl gå. Jag gillar hans grejer, det jag har sett.
   Eftermiddagen ägnades åt kroki, som vanligt. Den här gången var modellen en kvinna i 50-årsåldern, eller kanske snarare 60. Hon var tjock, hade utväxt oranget hår, enorma hängbröst och INGA BRÖSTVÅRTOR. Konstigt. Blir det så när man har jättestora bröst som hänger ner till magen?! Tur att jag inte har det. Man får vara glad för DET LILLA, som jag brukar säga. Men inte nog med dom ickeexisterande bröstvårtona, hon var helt fläckig också! Liksom rosaflammig. Och hade jättelånga äckliga tånaglar. Jag ska ge henne en nagelknipsare nästa gång. Men mest undrar jag: Varför vill man visa upp sig naken?! Tjänar man mycket pengar som krokimodell? Tycker man om att frysa häcken av sig i våra svinkalla ateljéer på skolan? Är hon stolt över sina tånaglar? Eller hennes tjocka mage? Det vore ju bra iofs. Men I ALLA FALL. Jag bara undrar. Ingenting annat. Jag hade då aldrig velat sitta nakemodell. Nej vet ni va! En annan konstig sak gällande krokin - vi har en kille som inte går på skolan, men som brukar vara med på onsdagseftermiddagarna. Men så helt plötsligt förra veckan så var han modell! Jahaja, hej du lille man som man har småpratat lite med, tänkt att du måste vara mellan 30-40, fulsnygg, men mest ful eller ingenting, trevlig men kort - en helt vanlig kille helt enkelt. Men så helt plötsligt står han där NAKEN framför alla oss andra med tatueringar på kroppen, som man aldrig kunde ha anat. Det är så lustigt på nåt vis. Men på ett annat vis så tror jag att jag börjar bli immun mot nakna kroppar. Jag ser dom var och varannan dag, granskar dom från topp till tå, mäter mellan knä och axel och syftar in både ben och rygg. Ja, så är det på min skola.

En annan bra sak med onsdagar är att just på denna dag så vänder veckan - snart är det helg igen med andra ord! Och på tal om helg, sist jag skrev så väntade jag ju finbesök, och jag vill bara säga att det var en mycket, mycket bra helg, som gick alldeles för snabbt förbi dock. Men vad gör man? Det hanns med både höstmarknad och auktion, myskväll och utekväll, godis och läsk och mat och film. Bra, som sagt. Vad är nu nästa grej att se fram emot? Min födelsedag? Blir nog ingen höjdare i år, jag känner det på mig. Nåväl. Alltid nåt.

Nu är det dags för ryggläge. Godnatt.

PS. Jag tycker om att gå hem genom hela Visby med Elinor på kvällen då det är mörkt och kallt och skratta åt småsaker som är roliga. Ikväll har vi nämligen druckit te hos Vera och Kajsa. Det var mysigt. DS.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback