flicka.

• Klockan ringde 05.45 imorse och jag och min baby vaknade. Solen hade absolut inte gått upp ännu, utan det var mests bara mörkt och regnigt.
• Vi gick ner till båten och vi sa hejdå och kramades och pussades och sen vände jag hemåt igen medan mitt havreäpple gick på båten för att bo i Stockholm igen i två långa månader för att jobba. Jag vet att det kommer gå bra, men just idag är jag ledsam i alla fall.
• När jag kom innanför dörren igen och upptäckte hur himla tomt och ensamt det kommer bli dom närmaste månaderna började jag störtgråta. Och jag blev inte direkt gladare av att se båten från mitt fönster lämna hamn och försvinna ut på det dimmiga havet.
• När jag hade grinat och snorat en stund så hade jag nog tänkt mig att sova ett par timmar till efter ganska få timmars sömn, men istället satt jag vaken till 09.30 och laddade hem massa musik. Sen somnade jag i alla fall.
• När jag vaknade ett par timmar senare funderade jag fram och tillbaka på om jag skulle stanna i stan eller åka till mor och far på landet, och till sist bestämde jag mig för att åka till landet. Jag tänkte att mamma skulle få hjälpa mig att färga håret, så jag stressade ner på stan (fick visserligen skjuts av Ellie och fick desutom träffa Maria som kom hem från Australien igår, så så tokigt var det ju inte.), köpte en förpackning hårfärg och gick till bussen.
• Ringde till mamma och sa att jag tänkte komma, och då visade det sig att hon hade varit i stan på förmiddagen och hämtat mina brorsbarn och att hon hade tänkt att ringa, men antog att jag sov och hade istället låtit bli. Så jag kunde ha fått skjuts, men fick nu betala dyr buss istället. Sjukt störigt.
• Väl framme i Etelhem (kommer inte närmare Garda än så med bussen...) så fick jag stå i regnet och vänta på skjuts hem i över en kvart. Blev ännu mer irrterad.
• Så fort vi kom hem skulle mamma gå till lekparken med barnen och pappa var på träning, så jag blev ensam hemma i stora huset.
• Min baby ringde från sitt nya hem i Stockholm och var nöjd och glad, vilket gjorde mig glad såklart, men mest var jag gråtig och ledsam så jag kunde inte rikitgt glädjas åt det för stunden.
• Pappa kom hem, men verkade vara på föga gott humör, så det gjorde mig ännu mer ledsen. Kan inte nån bara krama mig lite när jag är lite ledsam?

Nu har dom andra också kommit hem och ljudnivån är högre än vad jag egentligen klarar av, men jag satte på Nalle Puh nu åt dom små, så det skall väl lugna ner dom en smula. Nalle Puh-karaktärerna har inte alls samma röster som när jag var liten. Det är inte alls lika bra nu som då! Hade helst velat ha mamma och pappa för mig själv, men det kunde jag visst glömma. Men det blir nog bra. Jag skall se Melodifestivalen och kela med katterna ikväll. Och sakna min fina pojkvän. Men vi ses snart igen, det gör vi. Det kommer gå bra.