flicka.

Ja jag blev ju lite nostalgisk här i senaste inlägget, så jag blev tvungen att slänga på en Håkan-platta och skråla med falskare än vad han själv bara för att bli lite glad. Och glad blir jag!

Det finns en gata där alla kan mitt namn jag ramlar DÅLIGA gatan fraaam
Och jag var FULL och jag var DUM och jag ramla på allt
Och jag föll för nån på en fest nån staaans Det skulle ju va DANS DANS DANS
DET ÄR LÅÅÅNG VÄÄÄG NEEER OCH JAG SKULLE AAALDRIG RAMLA MEEER
Jag ramla glada gatan fram sen ramla jag tillbaks igeeen
Nu har jag ramlat gatan klart Men jag är ändå inte riktiga lika glaaad sjääälv
För många ramlande flickor ramlar förbi för många SÄNGAR att ramla iiiii
Människor ramlar runt på stan  människor ramlar hårt, precis som duuu
och jaaag
Det är lååång väääg neeer och jag skulle aldrig ramla meeer
Jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag ääär
Jag har ramlat där föruuut och det är mer än bara nån sorglig kliiiichééé
Jag ramlade in på nåt diskotek, sen ramla jag ut såvitt jag vet
Och jag ramla omkull och tog upp mig upp och sen ramla jag omkull IGEN
Ramlade in i en taxi visa mig den MAXIMALA HASTIGHETEN
VART DU VILL SÅ FORT DU KAN VART DU VILL SÅ FORT DU KAN....
Det är lååång väääg neeer
Kör mig vart du vill jag tänker alsrig ramla hit igen...

Jo, den har man dansat och skrålat till ett par gånger. Jag minns när jag var 14 och Håkan själv besökte Expert i Visby en dag för signering. Jag var 14 och blyg och liten och nyfiken, sa hej och räckte fram min första Håkan Hellström-skiva, och han log och skrev "Håkan Hellström" i en snirkelisnorklig stil med en hjärta på fodralet och en sol på skivan. Sen var den stunden förbi och det var nästa 14-åriga flickas tur att få sin blårosa skiva signerad.