flicka.

Jag längtar efter min älskling, att få hålla om honom, känna hans doft, pussas och allt det där. Men, jag vill vara här på min fina ö. Åker imorgon. Känns helt fel att åka ifrån den nu när den nästan är i sitt vackraste skede. Allt håller ju på att vakna till liv här nu - fölungar, lammungar, blommor, människor, myror - allt! Vad vaknar till liv i Stockholm, liksom? Bilarna? Blir asfalten mer livfull? Betongen? Höghusen? Nä. Möjligen människorna. Men det är inte samma sak. Jag kan inte bara kliva utanför dörren, gå runt hörnet och rakt ut i naturen, som här. Jag kan inte springa ner för backen och plocka blåsippor som om jag vore fem år. Jag kan inte ens få med mig sällskap om jag vill gå ut, för min pojk tycker inte om att gå. Latmask! Fast, kanske om det är sol, med lite tur. Men det är fortfarande inte samma sak. Att ta en vårpromenad bland betong och bilbrum är inte alls samma sak. Men, men, man får väl stå ut ett tag till och gilla läget, helt enkelt. Jag får ju i alla fall vara tillsammans med han som jag är ihop med. Och det är ju bra.