flicka.

Mungiporna drar sig längre och längre ner. Har varit deppig i flera dagar nu. Livet är så jävla misär att jag bara vill dö. Ingenting går nån gång. Det är som att det inte är menigen att jag skall lyckas med nånting. Allt är bara en enda ond, ond cirkel. Ond!  Jag lyckas aldrig med nånting, inte ens ytte pytte lite lyckas jag, nej, inte ens det. Inte är jag bra på nånting heller. Säkert därför C fick jobba i helgen istället för mig. Det var fullbokat, men dom sa att det inte behövdes nån mer, men så satte dom ändå in henne?! Äh vad fan, skit samma, jag pallar ändå inte. Skall inte jobba med/bland folk. Jag får panik. Blir nervös så jag skakar. Jag är som en liten kyckling.


Jag vill dansa i natten, sjunga med i låtarna, hålla handen, fly, drömma mig bort, trippa på tå, flyga iväg - med nån, med dig, vem som helst, nån som kan skydda mig under sina vingar, nån som tycker min klänning är fin och att mina ögon glittrar, att mitt hår är mjukt och att min hud luktar gott. Eller så vill jag bara ha en kram?