flicka.

Jag har halkat efter lite denna vecka. Det har hänt en sak. Sambon har blivit uppsagd utan anledning. Dom har betett sig otroligt oproffisionellt, omoget och allra helst illa. Dessutom olagligt. Skulle han ha varit anställd av kommunen skulle dom aldrig någonsin kunna säga åt honom att gå för att "det är den enda lösningen", utan att ha diskuterat saken tillsammans först. Det är ju så man måste jobba inom ett arbetslag, man pratar och tar upp till diskussion om något är fel. Och om något är fel borde alla vara värd en andra chans. Nu är grejen den att han inte har gjort något fel över huvud taget, han hade ingen aning, cheferna har inte sagt nånting, dom övriga arbetskamraterna hade inga misstankar, utan "Vi betalar dej för nästa månad också, men du behöver inte komma tillbaka om du inte vill. Du får behålla datorn och telefonen". Egentligen borde han gå vidare med detta, och det är det fler som håller med om, men än så länge har han inte orkat ta tag i det. Vi får se vad detta leder nånstans.... Men att komma till jobbet, helt ovetandes, en måndagmorgon för att sen bli "hemskickad" efter lunch, det är inte schysst. Och när den ena chefen under "mötet" är helt gråtfärdig och den andra inte vågar se honom i ögonen, då är det nåt som är fel.

Så nu går både han och jag här hemma, arbetslösa,  och deppar snart ihop. Men idag har jag vaknat på relativt bra humör, om man jämför med t.ex. igår. Jag har tänkt att göra lite saker idag, bl.a. att färga håret. Jag tror att det blir mörkbrun denna gång. Sen skall jag nog ringa till Linn eller min bror. Jag skulle även kunna gå till arbetsförmedlingen eller börja skriva lite jobbansökningar. Vi får se.

Jag längtar till den 23:e-nånting, då åker jag hem till ön!