flicka.

Det finns en hel del människor som lägger upp bilder på internet som har med döden att göra, t.ex. på Lunarstorm och Helgon, för att dom tycker det är fint. Men jag vill bara säga en sak...


Till alla er fjortisar - eller vilken kategori ni nu går under - som envisas med att lägga upp bilder i era små kollage på blod, på halvnakna kroppar som ligger utsträckta på ett golv där texten "I loved you all" pryder väggarna, bilder som skriker "sorry" med stora bokstäver på en sönderärrad underarm, omkullvälta pillerburkar, rakblad, knivar och allt annat som har med blod, död, självmord och ångest att göra - och ni kallar det VACKERT! Snälla, låt bli med det och tänk efter vad ni egentligen håller på med! Det är så tragiskt att ni verkar tro att död/självmord/blod/ångest/sjukdom/ärr/skador osv. är något vackert. För det är det inte! Tänk er för, vad försöker ni förmedla? Att ni älskar döden och smärtan? Att det är så vackert att människor borde skära sig själva så man kan fotografera det och lägga upp det på Internet - för att det är så fint? För att någon skall reagera? Vill ni att folk skall tro att ni är deperimerade och tycka synd om er? Det är ju helt bisarrt att försöka framställa smärtan och döden som något vackert! Självmord och självplågeri är tragiskt, och tyvärr verklighet, vardag och sanning för många människor. Hur VACKERT tycker ni att det skulle vara om ni hittade er bästa vän naken på golvet, död, blod rinnande från hennes huvud och på armen har hon ristat in "sorry" med ett gammalt rakblad och på väggen har hon skrivit med sitt mörka, röda blod "I loved you all"? Nä, just det. Tänkte väl.


"Det skrämmer mig att problemet växer sig allt större, att det blir till en epidemi som sprider sig och att det har skapats en slags självmordskult. Att det finns människor som romantiserar psykiska sjukdomar, döden, blodet och smärtan, och som hyllar rakbladen och självdestruktiviteten. Människor som glorifierar självmord och ångest, som jämför ärr och funderar över vem som har djupast sår, precis som om smärtan skulle kunna mätas i antal ärr eller i sårens djup, och som lägger upp bilder på skärsår och blod på internet.

Det är människor som gör det farliga misstaget att se sin självdestruktivitet som ett naturligt beteende eller till och med som en slags sport där dom tävlar om att göra sin sjukdom till en identitet. Dom förväxlar sitt egna jag med ångesten och tror att sjukdomen är något man är istället för att se den som något man drabbas av men som man kan bli fri ifrån.

Om man romantiserar psykisk sjukdom så förstår man inte den verkliga innebörden i det, för även om estetiken i lidandet, den konstnärliga bilden, ofta är uppmålat som något vackert och intressant så ser den kalla verkligheten annorlunda ut. Och den är inte det minsta glamorös. Det finns ingenting vackert eller romantiskt i psykosernas totala förvirring, depressionens mörker och apati eller i paranoida vanföreställningar. Det finns ingenting magiskt över droger, rakblad eller självmord."

Berny Pålsson
Författare, psykiskt sjuk, drogmissbrukare, schizofren