flicka.

...är för fan att ta mig till Hultsfred! Men jag vet att jag inte kommer komma dit i år, och det skääär i bröstet. Mina pengar räcker inte till och jag vet att mor min inte kommer vara så sugen på att betala biljett+resa för mig nu när jag redan är skyldig henne ca. 3000. Fan. Fan fan fan! Det hade verkligen varit så perfekt, just för att det är så många jag känner som skall dit i år, jag vet att jag hade haft så jävla kul med dom människorna! Och det hade vart en så bra start på sommaren, och sen bara hem till Gotland och fortsätta leva sommarliv där. Det hade varit liksom helt felfritt. Kan det inte bara ske ett mirakel? Kan jag bara inte vinna en tävling eller nåt, så jag kan få en biljett? Snälla, jag beeeer! Det är 13 dagar kvar nu. Tretton dagar - det är inte ens två veckor! Suck.

Jag minns när jag var yngre och var alldeles för liten för att ens tänka tanken att åka till Hultsfredsfestivalen själv, utan bara satt som klistrad framför ZTV och deras sändningar därifrån, och tittade och följde allt, då ville jag verkligen se vad som hände där. Men nu, nu när jag vet hur det är att faktiskt vara där, vill jag inte höra ett knyst om det om jag inte kommer vara där själv. Jag kommer börja grina när jag läser recensionerna på Kent och jag kommer grina om jag får nåt SMS från nån kompis som är där och jag kommer grina ännu mer när dom kommer hem och kommer vara helt upprymda av festivallycka och festivalkärlek. Fan.