Jag vill haaaaa!! (ett liv)
Jag vill jag vill jag vill jag vill haaaa massa nya kläder och skor nu till våren!!!! Varje dag tänker jag på hur fint det skulle vara med den där klänningen jag prövade på H&M och alla jag inte prövade på BIK BOK från Fornarina (vem skulle ha råd?), dom där otroligt söta skorna från Vagabond och typ allt annat man bara kan tänka sig. JAG VILL HA! Helt enkelt, så är det. Det är typ min enda lycka, att införskaffa nya saker. Men samtididgt är jag en snål (ekonomisk?) jävel och köper inget i onödan. Jag lever snålt som fan på mina små CSN-slantar, som mycket snart är slut.
Och så Hultsfred. Jag måste dit i år igen! Men jag har ju inga pengar. Jag vill helt enkelt att mina föräldrar skall pröjsa mig på det, men varför skulle dom göra det liksom? Jag och pojken har sagt att vi skall dit. Jag och en vän har skakat hand på att vi skall dit. Igår skakade mina kompisar hand på att dom skall dit inför oss och ölen. Jag känner att alla kommer att komma dit, utom jag. Kommer jag inte dit, vill jag inte höra ett pip om/från festivalen, för då kommer jag gråta och bli aggressiv för att jag inte är där. Jag måste helt enkelt dit!
Jag är arbetslös. Likaså min pojkvän efter ett oväntat chockbesked från hans företag för drygt en månad sen. Precis efter det hände så höjdes hyran här med 1500 kronor (!). Vi har lagt undan pengar till en hyra till. Sen är våra pengar slut. Vi har sökt jobb, det har vi, men ingen har hört av sig tillbaka. Får vi inget jobb kan vi inte bo kvar. Kan vi inte bo kvar, vad händer då? Jag har ju en mamma och en pappa att komma hem till, och det skulle inte göra mig det minsta. Det är där jag trivs som allra bäst i alla fall. Jag längtar hem dit hela tiden. Men min sambo då? Han har ingen mamma eller pappa att åka hem till. Han vill inte. Han vill inte ens på Gotland som jag vill. Så om jag åker hem till Gotland, stannar han kvar då? Och han säger att han aldrig skulle klara av ett distansförhållande... Jag fruktar inför denna sommar, framtiden, bara nästa månad. Jag vet ingenting om mitt liv, min framtid, dom närmaste veckorna. Ingenting....
Och så Hultsfred. Jag måste dit i år igen! Men jag har ju inga pengar. Jag vill helt enkelt att mina föräldrar skall pröjsa mig på det, men varför skulle dom göra det liksom? Jag och pojken har sagt att vi skall dit. Jag och en vän har skakat hand på att vi skall dit. Igår skakade mina kompisar hand på att dom skall dit inför oss och ölen. Jag känner att alla kommer att komma dit, utom jag. Kommer jag inte dit, vill jag inte höra ett pip om/från festivalen, för då kommer jag gråta och bli aggressiv för att jag inte är där. Jag måste helt enkelt dit!
Jag är arbetslös. Likaså min pojkvän efter ett oväntat chockbesked från hans företag för drygt en månad sen. Precis efter det hände så höjdes hyran här med 1500 kronor (!). Vi har lagt undan pengar till en hyra till. Sen är våra pengar slut. Vi har sökt jobb, det har vi, men ingen har hört av sig tillbaka. Får vi inget jobb kan vi inte bo kvar. Kan vi inte bo kvar, vad händer då? Jag har ju en mamma och en pappa att komma hem till, och det skulle inte göra mig det minsta. Det är där jag trivs som allra bäst i alla fall. Jag längtar hem dit hela tiden. Men min sambo då? Han har ingen mamma eller pappa att åka hem till. Han vill inte. Han vill inte ens på Gotland som jag vill. Så om jag åker hem till Gotland, stannar han kvar då? Och han säger att han aldrig skulle klara av ett distansförhållande... Jag fruktar inför denna sommar, framtiden, bara nästa månad. Jag vet ingenting om mitt liv, min framtid, dom närmaste veckorna. Ingenting....
Kommentarer
Postat av: slots
Him poker pay free slots queens amount bust grande!
Trackback