flicka.

En gång var jag dödligt förälskad. Jag var 16 år och länge hade jag haft denna kille nära mig utan att han ens visste om min existens. Men så blev det sommar och vi stötte på varandra och nånting varmt, intimt och ömt inledddes den sommaren. Det var den bästa sommaren i mitt liv på alla sätt. Men som vi alla vet, så tar allting nån gång slut. Så även detta varma, intima, ömma... Med hösten kom ensamheten. Det var ett slut som gjorde ont och torkade ut min kropp på tårar.
Det här är snart 4 sen (!) och han är till viss del glömd - men långt ifrån helt. Han finns på min MSN-lista och jag såg nu ikväll att han hade en bild på sig och en tjej som pussas. Jag har vetat sen länge att är tillsammans med en tjej som det verkar vara seriöst med. Det är väl kul för honom. Äntligen har han hittat nån att trivas med. Det var det som var hans problem, han vågade aldrig binda sig. Eller ville inte. För även han hade varit dödligt förälskad i en flicka som han inte kunde få. Men jag har liksom aldrig sett honom så nära nån annan. Det är inte så att det känns fel eller gör ont på nåt sätt, utan det bara... känns. Där är min livs största kärlek, med en annan tjej. Min gamla kärlek kysser andra flickor. Det roliga i det hela är att tjejen är en av mina bästa vänners nuvarande pojkväns ex. Joda, världen är liten.