flicka.

Jag vill bli ompysslad! Varför får jag inte bli det? Jag trodde att jag var sjuk! Okej, jag är inte dödligt sjuk (bara nästan), men jag vill bli ompysslad ändå. Men nej. Här får man handla mat, laga mat, allt det vanliga, själv, i alla fall. Min pojkvän är en dålig pyssla-om-sin-sjuka-flickvän-pojkvän helt enkelt. Har suttit här i ett par timmar nu och försökt vänta ut tiden så att han skulle laga mat, eftersom han sa att han var hungrig. Men det hände liksom ingenting. Och så nu bad han mig laga mat, jag som är sjuuuk. Jo jo. Så nu kommer jag laga mat. För jag är så jävla snäll. Och hungrig.

Jag saknar min mamma i alla fall. När man var liten och var sjuk, så var det ganska mysigt. Man fick vara hemma från skolan och mamma fick vara hemma med "sjukt barn", så blev man ompysslad med god mat, glass, te, godis eller vadhelst man ville ha och var sugen på. Ville man ha nåt annat fick man det också, typ en film eller nåt,  för man var så liiiten, ynkliig och sjuuuk. Ja, det var en fin tid, som jag brukar säga. Men nu är man tydligen vuxen och får göra allting själv. Det tycker jag är tråkigt. På tal om mamma, så skickade jag ett gulligt Mors Dag-kort till henne idag. Det stog att hon var söt, trevlig, klok, bäst och att jag älskar henne. Typ. Hon blir nog glad.

Imorgon är det Popaganda, som sagt. Hur jag än mår, skall jag dit, snoren till trots! Skall nog träffa Linn. Och min bror kanske. Skall bli nice som fan! Känner att jag behöver komma ut och göra nåt nu! Jag känner mig instängd...

Men jaha, då var det dags för mig att laga mat då, antar jag....


Sammanfattning:
Frågan var alltså varför blir jag inte ompysslad när jag är sjuk och har feber?
Jag vill bli ompysslad!