flicka.

Eller, ja alltså, heja heja febern att du försvinner! Jag håller nämligen på att tyna bort nu i en enda stor svettpöl - och det är ju ett tecken på att febern håller på att gå ner, eller hur? Och om den inte gör det, så kan jag bara meddela att jag har aldrig varit såhär varm som nu, känns det som. Herre jösses, säger jag bara! Om ni skulle klappa lite på mig nu så skulle jag tamigsjutton plaska. Mm vad härligt...

Jag skall snart fortsätta att läsa min bok, Baklängeslivet. Den är knäpp. Och snart slut. Jag gick bara upp på vädring. (Haha.)

Det känns som att det är höst idag. Om man bortser från all grönska som är alldeles nyfödd så känns det som en halvruggig höstdag - regn från och till, lite blåsigt och på nåt underligt sätt ljus/mörkt ute...

Och så är jag lite förvirrad i hjärnan också...