flicka. -

_{& det känns jävligt sorgligt}
_{Daterat: Idag kl 01:45}



Hon sa att mina ögon glittrade som stjärnor. Att hela jag sken upp. Som en sol, sa hon att jag sken. Det är märkligt. Jag kanske bara inbillar mig. Jag kanske bara sökte en liten tröst. En perfekt tröst. En perfekt jävla dröm. I dimman. På natten. När ingen annan såg på. Där. Jag har tänkt. Tänk om man missar sin själsfrände. Tänk om bara jag hittar min men hon/han/det inte hittar mig. Vad händer då? Har jag förlorat då? Ska man kämpa eller låta ödet bestämma? Händer det om det är meningen att det skall hända? Mitt liv består just nu av ingenting. Jag är just nu en misslyckad människa. Det känns ganska dåligt. Gick hem igår i natten och fällde en tår eller två. Hello, I’m pathetic. Yes I am. Efter lite för mycket alkohol avrundade jag kvällen med te till tidig morgon. Sa kanske lite för mycket. För lite sömn. Jag stängde av för ett tag sen. Samtidigt som jag mår som en ihopknuten påse med hundskit så har jag blivit av med så många andra tyngder. Hon sa att mina ögon glittrade som stjärnor. Att hela jag sken upp. Som en sol, sa hon att jag sken. Nåt gammaltnytt som lyste ur mig Men allt bara i onödan. *Och det känns jävligt sorgligt.* (Människor... Skulle kunna säga så mycket. Men jag låter det vara osagt.) I natten: hörrudu...du är smart, snygg, lite ledsen men tuff

flicka.