flicka.

Jag kan verkligen inte sova. Jag la mig i sängen och släckte alla lampor. Jag till och med ställde klockan. Men jag kan bara inte sova! Blev varm i hela kroppen, på ett dåligt sätt, och började nästan gråta. Smög till badrummet och sköljde ansiktet i iskallt vatten. Jag har blåmärken på knänen med avskrapad hud. Hur lyckas jag alltid? Jag är väl skör. Både utanpå och inuti. Det var i alla fall sommar idag och jag hade första stranddagen för i år. Helt otroligt. Till en början var det svinkallt och jag låg i fosterställning, insvept i en stor handduk och frös. Ringde till E och gnällde lite. Men, jag badade i alla fall till slut. Ett dopp och sen upp igen och gå och soltorka. Då var det helt plötsligt varmt, och jag önskade att jag kunde vara glad, men det var jag inte.

Vissa tillfällen och ögonblick vill man stoppa ner i en burk och spara för alltid. Det här är inte ett sånt tillfälle. Inte en sån natt, inte ens en sån dag, och inte dom andra dagarna heller. Jag är väldigt kluven inför hurvida jag skall ställa mig till den här sommaren som redan har passerat över hälften. Den har varit så himla bra och samtidigt så himla dålig. Och kommer den bjuda på något mer? Kommer det att komma något mer spara-i-burk-ögonblick, eller har jag redan fått min beskärda del? Det visar sig. På tisdag blir det i alla fall Stockholm och Nine Inch Nails, som sagt, men just nu känner jag mig inte ens speciellt sugen på det. Stockholm, hm, ja....

Ett nytt sovförsök nu kanske? Snart fyra. Ångest.