Trots allt.
Alla hjärtans dag - kärleksdagen - blev inte så ensam ändå som man kunde ha trott. Kom hem från kursen igår strax efter lunchtid, och där utanför dörren, på det lilla trappsteget upp, låg en mystisk röd ros. Till mig från någon. Jag blev såklart glad och nyfiken, men kom snart på att det egentligen bara fanns ett alternativ på vem den kunde vara ifrån, och det visade sig senare att jag hade rätt. Jag har en beundrare helt enkelt. Sen på kvällen, efter att jag och Jess hade käkat mat, kom Beundraren över med två flaskor vin. Vi drack, kommenterade tjejerna i Top Model 7 och snackade skit. Sen blev det krogen och jag blev bjuden på öl och wishkey både av honom och bartendern. Med andra ord, jag blev full. Det känns idag i form av enorm trött- och seghet. Sitter på jobbsökarkursen igen. Näst sista dagen. Har varit här i 1½ timme och jag har inte gjort ett skit. Jag förstår inte vad det är jag egentligen skall göra, så jag försöker inte ens. Jag försöker få tiden att gå genom att t.ex. skriva blogginlägg och titta ut genom fönstret. Tak. Bara massa Visbytak. Och så lite snö.
Mina ögon hänger inte med om jag vrider på huvudet. Fan, vad jobbigt.
Simmade 1250 m igår. Bra jobbat girl. Fick även syn på ett anorexiabarn. Sorgligt. Hon kan ha varit max 13 och hon var den minsta, smalaste, tanigaste, benigaste lilla varelse jag någonsin sett. Såg Outsiders här om dagen som handlade om anorexia, men dom var ingenting i jämförelse med den här tjejen. Hon var ett skelett. Usch.
Nu ringde Jess the princess (jag tycker om att säga så, även fast det inte var jag som kom på det). Kanske skall träffas sen när jag är klar med den här skiten. Bara 2½ timme kvar. Skall jag göra nån nytta eller ej? Grejen är att allt jag har sparat på mitt konto jag har här har jag aldrig hittat igen. Undrar om jag sparar fel på nåt sätt varje gång. Har säkert sparat så att alla kan läsa mina ansökningar. Alla utom jag. Så typiskt.
Mina ögon hänger inte med om jag vrider på huvudet. Fan, vad jobbigt.
Simmade 1250 m igår. Bra jobbat girl. Fick även syn på ett anorexiabarn. Sorgligt. Hon kan ha varit max 13 och hon var den minsta, smalaste, tanigaste, benigaste lilla varelse jag någonsin sett. Såg Outsiders här om dagen som handlade om anorexia, men dom var ingenting i jämförelse med den här tjejen. Hon var ett skelett. Usch.
Nu ringde Jess the princess (jag tycker om att säga så, även fast det inte var jag som kom på det). Kanske skall träffas sen när jag är klar med den här skiten. Bara 2½ timme kvar. Skall jag göra nån nytta eller ej? Grejen är att allt jag har sparat på mitt konto jag har här har jag aldrig hittat igen. Undrar om jag sparar fel på nåt sätt varje gång. Har säkert sparat så att alla kan läsa mina ansökningar. Alla utom jag. Så typiskt.
Kommentarer
Trackback