Antagningsdagarna - fotolinjen.
Åkte på till Hemse på antagningsdagarna i söndags kväll och kom hem i tisdags kväll. Jag har haft det så himla roligt. Blev så otroligt peppad och inspirerad till att börja där när man fick träffa lärarana och se på lokaler och utrustning osv. Och alla härliga människor sen - helt underbara! Bodde med en supersöt tjej från Göteborg som var lika gammal som jag, och vi hängde ihop större delen av tiden och fann oss ett gäng andra vänner med. På måndagen var det porträttfotografering. Jag var febersvettig och glansig och blev ful som fan. Men det får gå. Det var två timmars bilduppgift i gråskala och i färg, sen information och rundvandring på det. På kvällen blev det utflykt till Hoburgen tillsammans med dom som hade sökt musiklinjen också. Det var en superfin kväll och vi strosade runt, fotade och fick fika.
På tisdagen var många klara, men jag hade fortfarande min inervju kvar. Var väldigt förkyld och hade lite trassligt för att prata, men det gick bra. Alla jag pratade med sa iofs att det kändes bra, så man har ingen aning om vad dom kommer att gå på. Men huvudsaken är väl i alla fall att det kändes bra, och det gjorde det.
När det var dags att åka hem igen på tisdagseftermiddagen kändes det nästan lite sorgligt. Det kändes redan som att vi var en enda stor klass. Tänk om man kommer in och dom man lärt känna inte kommer in. Eller om alla dom kommer in och inte jag själv. Usch, jag kommer bli så besviken om jag inte kommer in. Försöker att inte ha några förhoppningar, men det är svårt.








Nu är jag på landet. Måste kurera mig. Håller på att hosta lungorna ur mig, och jag har nog inte varit den snällaste mot min sjuka kropp den senaste veckan.
Klockan är 03.18 och jag borde sova. Fastnade med bilder i vanlig ordning. Well, godnatt alla.
På tisdagen var många klara, men jag hade fortfarande min inervju kvar. Var väldigt förkyld och hade lite trassligt för att prata, men det gick bra. Alla jag pratade med sa iofs att det kändes bra, så man har ingen aning om vad dom kommer att gå på. Men huvudsaken är väl i alla fall att det kändes bra, och det gjorde det.
När det var dags att åka hem igen på tisdagseftermiddagen kändes det nästan lite sorgligt. Det kändes redan som att vi var en enda stor klass. Tänk om man kommer in och dom man lärt känna inte kommer in. Eller om alla dom kommer in och inte jag själv. Usch, jag kommer bli så besviken om jag inte kommer in. Försöker att inte ha några förhoppningar, men det är svårt.








Nu är jag på landet. Måste kurera mig. Håller på att hosta lungorna ur mig, och jag har nog inte varit den snällaste mot min sjuka kropp den senaste veckan.
Klockan är 03.18 och jag borde sova. Fastnade med bilder i vanlig ordning. Well, godnatt alla.
Kommentarer
Trackback