Trodde ni att OS skulle gå i Kina? Ack, så ni bedrog er, för det ägde nämligen rum i Visby. Och ni har tyvärr redan missat det.
Fruktmål med müsli - Tropiska frukter. En sån har jag precis ätit. Min mage har skrikit efter mat sen redan efter lunch ty jag åt alldeles för lite. Vet inte vad jag ska tycka om den lilla fruktblandningen på burk, absolut inte jättegod, men ändå helt okej. Nåväl.
Uppdateringen här på bloggen är dålig. Den ligger på is, som man brukar säga. Jag vet inte om det är till fördel eller nackdel, vare sig för mig eller för er. Ännu en helg har i alla fall passerat, och det med ruskig fart. Veckorna bara swishar förbi, och det är nästan lite skrämmande. I fredags kom en pojkvän till ön, och inte vilken pojkvän som helst, utan min pojkvän. Jo, för jag har nämligen en sådan nu för tiden. Mycket nöjd är vad jag är. Men nu har han redan åkt. Kom han inte nyss? Suck, helgerna är för korta och tiden går för snabbt. Snart är det jul! Och på tal om jul: lagom till sju veckor-efter-jul-kaka-dagen (plus en dag) så var det ju dags för ny Kaka i fredags, nämligen OS-kakan! Japp, dom Olympiska Spelen kom till Visby med buller och bång och ställde till med riktigt kalas. Och alla dom stora namnen var givetvis där. Det var en trevlig skara folk, även om Gunde blev lite väl på lyset och började tafsa på Carolina Klüft redan vid 19-tiden. Själv var jag så förfriskad att jag glömde min huvudaccossear rockringen hemma. Jag som var så nöjd med min nyinköpa lila och alldeles glittriga rockande ring, men nä, jag fick helt enkelt nöja mig med mina tighta gymnasttrikåer. Det var mycket tight över lag på den här Kakan - konståkare och konståkerskor, brottare och bobåkare. Ja, ni vet ju hur det ligger till, OS-grenarna är ju ganska många. Efter dans och skratt och ett makalöst konfettiregn så var det till sist dags att vandra hemåt i natten. Prismedaljer hade delats ut och applåder hade applåderats. De olympiska spelen var slut för den här gången.
Dagen efter vaknade vi upp här på Ravinstigen och man kunde nästan tro att konfettifesten hade varit här och inte på Effes. Konfettin hade helt enkelt spritt sig, och om ryktet talar sanning så hade det spridit sig hem till dom flesta små bona i lilla Visby och säkerligen ut över halva stan med.
Idag är det alltså måndag och redan klockan fyra var det kolsvart ute. Kul. Jag har känt mig lite låg enda sen jag vaknade, vilket har resulterat i att jag inte gjort ett skit i skolan på hela dagen. Det är sista veckan med måleri nu innan video/photoshop sätter igång. Vi ska hålla på med helt egna projek nu är det tänkt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har nån oklar idé om att jobba med tapet. Så det har jag gjort idag, rivit ur några blad tapeter ur stora pärmar. Och suttit på nätet och tittat på olika bilder för att få inspiration. Tro det eller ej, men jag är helt slut i huvudet. Och dessutom har jag ont i kinderna. Måste ha legat och bitit mig i kinderna i natt när jag sov. Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Måste ha drömt någonting konstigt, och jag har faktiskt något slags minne av att jag gjorde det, men jag kan inte komma ihåg vad.
Igår såg jag den första snön (för mig) falla i det gula skenet från gatlyktan utanför mitt fönster. Det var så otroligt vackert. Här inne satt jag, Elinor och Hugo under täcket, drack te och såg på Eternal sunshine of the spotless mind. Fast mest - inget ont mot er nu, mina vänner - så önskade jag att Anton var här. Alldeles för lite tid tillsammans den här helgen. Men vad gör man?
Dags att avrunda. Jag ska fortsätta att överkonsumera mina riskakor, som jag alltid gör när jag köpt ett paket. Sen ska jag fortsätta att spela Tetris på Facebook och försöka ta tillbaka mitt rekord över Elinor. Är mycket besviken över att hon kommer och snor åt sig det första dagen som Tetris-spelare. Och så, givetvis, är det dags att lägga upp OS-bilderna lite här och där. Men mest på Facebook och Bilddagboken. Mycket nöje, och på återseende!
PS. Kent-konserten närmar sig! På torsdag bär det av upp till Stockholm! DS.
Uppdateringen här på bloggen är dålig. Den ligger på is, som man brukar säga. Jag vet inte om det är till fördel eller nackdel, vare sig för mig eller för er. Ännu en helg har i alla fall passerat, och det med ruskig fart. Veckorna bara swishar förbi, och det är nästan lite skrämmande. I fredags kom en pojkvän till ön, och inte vilken pojkvän som helst, utan min pojkvän. Jo, för jag har nämligen en sådan nu för tiden. Mycket nöjd är vad jag är. Men nu har han redan åkt. Kom han inte nyss? Suck, helgerna är för korta och tiden går för snabbt. Snart är det jul! Och på tal om jul: lagom till sju veckor-efter-jul-kaka-dagen (plus en dag) så var det ju dags för ny Kaka i fredags, nämligen OS-kakan! Japp, dom Olympiska Spelen kom till Visby med buller och bång och ställde till med riktigt kalas. Och alla dom stora namnen var givetvis där. Det var en trevlig skara folk, även om Gunde blev lite väl på lyset och började tafsa på Carolina Klüft redan vid 19-tiden. Själv var jag så förfriskad att jag glömde min huvudaccossear rockringen hemma. Jag som var så nöjd med min nyinköpa lila och alldeles glittriga rockande ring, men nä, jag fick helt enkelt nöja mig med mina tighta gymnasttrikåer. Det var mycket tight över lag på den här Kakan - konståkare och konståkerskor, brottare och bobåkare. Ja, ni vet ju hur det ligger till, OS-grenarna är ju ganska många. Efter dans och skratt och ett makalöst konfettiregn så var det till sist dags att vandra hemåt i natten. Prismedaljer hade delats ut och applåder hade applåderats. De olympiska spelen var slut för den här gången.
Dagen efter vaknade vi upp här på Ravinstigen och man kunde nästan tro att konfettifesten hade varit här och inte på Effes. Konfettin hade helt enkelt spritt sig, och om ryktet talar sanning så hade det spridit sig hem till dom flesta små bona i lilla Visby och säkerligen ut över halva stan med.
Idag är det alltså måndag och redan klockan fyra var det kolsvart ute. Kul. Jag har känt mig lite låg enda sen jag vaknade, vilket har resulterat i att jag inte gjort ett skit i skolan på hela dagen. Det är sista veckan med måleri nu innan video/photoshop sätter igång. Vi ska hålla på med helt egna projek nu är det tänkt, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har nån oklar idé om att jobba med tapet. Så det har jag gjort idag, rivit ur några blad tapeter ur stora pärmar. Och suttit på nätet och tittat på olika bilder för att få inspiration. Tro det eller ej, men jag är helt slut i huvudet. Och dessutom har jag ont i kinderna. Måste ha legat och bitit mig i kinderna i natt när jag sov. Det är den enda förklaringen jag kan komma på. Måste ha drömt någonting konstigt, och jag har faktiskt något slags minne av att jag gjorde det, men jag kan inte komma ihåg vad.
Igår såg jag den första snön (för mig) falla i det gula skenet från gatlyktan utanför mitt fönster. Det var så otroligt vackert. Här inne satt jag, Elinor och Hugo under täcket, drack te och såg på Eternal sunshine of the spotless mind. Fast mest - inget ont mot er nu, mina vänner - så önskade jag att Anton var här. Alldeles för lite tid tillsammans den här helgen. Men vad gör man?
Dags att avrunda. Jag ska fortsätta att överkonsumera mina riskakor, som jag alltid gör när jag köpt ett paket. Sen ska jag fortsätta att spela Tetris på Facebook och försöka ta tillbaka mitt rekord över Elinor. Är mycket besviken över att hon kommer och snor åt sig det första dagen som Tetris-spelare. Och så, givetvis, är det dags att lägga upp OS-bilderna lite här och där. Men mest på Facebook och Bilddagboken. Mycket nöje, och på återseende!
PS. Kent-konserten närmar sig! På torsdag bär det av upp till Stockholm! DS.
Kommentarer
Trackback