flicka.

Jag kom precis ur duschen. Jag duschade jättelänge. Så länge att min hud blev helt rosaflammig av det varma, varma vattnet. Jag är sjuk, och det är inte alls speciellt kul. Det började redan igår, men imorse var det värre. Det kändes som nån tryckt in en badboll (en hård badboll) i huvudet på mig som någon sedan pumpade upp. Det var helt enkelt en hemmadag. Jag somnade om och drömde en massa konstigheter. Jag vaknade nån timme senare av att jag drömde en riktigt MARDRÖM. Nej, den handlade varken om monster eller drakar, utan om KÄNSLOR. Jag var as, asledsen både i drömmen och på riktigt, men till slut fattade jag att det ju faktiskt inte var på riktigt. Jag läste ett SMS och somnade om en liten stund igen.

Hela dagen har jag mått som en klubbad säl och legat och suttit om vartannat i sängen och pillat på Facebook i princip heeela tiden. Man gör egentligen ingenting, men ändå är det så svårt att slita sig. I alla fall när man har tid. Som en rar gosse en gång yttrade: "Har man inte Facebook, så finns man inte." Och det ÄR så. Idag har jag t.ex. blivit ihop med Elinor, via Facebook såklart. Vi tänkte att det var lika bra, då killar ju bara är karlas. Det vet väl alla vid det här laget. Även om man vill ha sig en man då och då.

Hela dagen har jag även dragit mig för att gå till affären och handla. Jag visste att jag var tvungen, men jag var trött, trött, trött. Men jag var också hungrig, och hade ingen mat. Och imorgon fyller broder Daniel år, så ett kort var jag ju verkligen tvungen att fixa. Helt plötsligt när jag låg här i sängen och kände hur tiden tickade iväg, så knackade det på dörren, och där stod Maria! Vi satt utanför i solen en stund och pratade, sen följde hon mig hela vägen till affären och tillbaka igen bara för att jag över huvud taget skulle komma iväg. Hon bar även min matkasse hela vägen hem OCH hon köpte en Brämhults juice och slog in som Krya på dig-present till mig. Sååå söööt!

Nu sitter jag och funderar på det stora och det lilla i livet. Jag tänker på att Maria sticker iväg till Australien i tre månader på lördag och att Jessica flyttar till Göteborg typ FÖR ALLTID. Jag tänker på att det bara blir jag och Elinor kvar på ön. Och lite annat löst folk förstås. Jag undrar om nån saknar mig nån stans i världen, såsom jag saknar personer som jag helst vill ha i min närhet men som inte är det. Jag tänker på en av mina tre barndomsbästisar som jag aldrig träffar, för hon flyttade tillbaka till norrland när jag var 10-11-nånting. Men att vi faktiskt ändå har kontakt, men bara via internet. Sist vi sågs var snart för två år sen, och jag har inte ens hört hennes röst sen dess. En av mina andra barndomsbästisar bor numer i Bromma, har jag hört på ryktes vägar, för vi har nämligen INGEN kontakt alls, och hon jobbar som flygvärdinna på turer runt om i världen. Jag har träffat henne en gång under det här året och henne kan jag verkligen sakna. Vi hade SÅ roligt när vi var yngre. Och så är det den tredje bästisen. Vi har känt varandra sen vi var 6 och vi umgås fortfarande. Det är bra.

Jag tänker på små, små ögonblick som fastnat på min näthinna, mitt minne, min mage, mitt hjärta. Det finns nerskrivet, vissa saker finns på bild. Det handlar om flera människor. En människa. Olika. Samma. Undrar om dessa ögonblick har fastnat på nån annans näthinna med? Nån annans hjärta?

Just fint. Det börjar träda fram en VAGEL på mitt öga. Jag vill inteee. Man blir ful och allra heslt, det gör ont. Men det tillhör väl förkylningar, antar jag.

Jag känner mig ensam. Hade velat ha lite sällskap, men det finns inget sällskap att få ikväll. Suck. Jag får nog helt enkelt nöja mig med mig själv och laga till nånting att äta av all den maten jag till slut faktiskt köppte idag. Tack vare Maria. Det är en bra tjej, det.

Ciao.