hjälp mej angående universitetet, snälla nån!

Vaknade nyss och känner mej helt konstig i huvudet. Drömde åter igen en massa konstigheter, som jag dock inte riktigt kommer ihåg längre, men det känns... Det är en skum känsla. Nej vänta, nu... nu minns jag en del av det sista jag drömde! Det började med att jag var på en affär hemma på Gotland som heter Zoom, fast den såg inte alls ut som den gör på riktigt. Hur som helst, jag hittade en väska och en jacka som jag ville ha där (vilket inte hade hänt i verkligheten). Sen helt plötsligt var jag inne i en mataffär, där min bardomsbästis stog och klippte sin häst, så jag hälpte till lite så att hon blev klar snabbare. Men hon var nöjd innan hästen var jämnklippt - ena sidan var kortklippt och fin medan den andra var helt ojämn och långhårig. Dessutom hade hon klippt stubb i manen även fast det inte var en fjordning. Nåväl. Jag var sen. För Märta, min farmors syster,  och hennes man Hans, som är död sen flera år tillbaka, ville åka vidare. Ute på parkeringen var det en kille som kissade i en bil där det satt massa andra killar, och jag och min bror skyndade oss förbi i våra nyfunna studentmössor med rött band för att inte få kiss på oss. Sen åkte vi iväg i en bil som jag inte fick plats i. Märta sa upprepade gånger att hon ville till Hawaii, till nåt mysigt ställe, och med detta menade hon tydligen nåt kafé som ingen av oss andra kände till, trots att vi andra var/är gotlänningar och hon har bott i Norge största delen av sitt liv. Vi åkte i alla fall dit. Vägen dit var läskig. Det var upp för ett högt berg som gick som en spiral, vägen var smal och ojämn och tittade man ut genon fönstret såg man rakt ner över stupet som slutade långt ner i havets djup. När vi kom fram gick vi helt plötsligt till fots, förutom jag som hade min supercykel och hade betsämt mej för att cykla upp. Väl framme var vi på en gård, inte ett kafé. I en bur uppdelad i olika sektioner satt det små djur, dom enda jag minns är... nej, jag minns inte, det var bara små djur. Och en katt. Katten gick dock fritt. Den var söt och jag ville ha den. Sen vaknade jag. Jag fick aldrig reda på om vi kom till kafé Hawaii eller inte.

Nu sitter jag och äter yoghurt med kiwi i och har kollat upp lite information  om kursstarten på onsdag. Jag börjar bli sjukt nervös nu! Kollade på en gammal tenta på hemsidan, och fattade knappt språket, så då blev jag ännu mer orolig över att detta kommer vara för svårt för mej. Dessutom står det på hemsidan att "
I samband med uppropet kommer du att få göra ett diagnostiskt prov. Resultaten på detta prov kommer att ligga som utgångspunkt för en nivåanpassad indelning i gehörsgrupper. Det är också ett sätt för dig att testa dina kunskaper i gehör och musikteori. Studenter med mindre förkunskaper förväntas arbeta intensivt med dessa moment. Det är också värdefullt att ha goda kunskaper i engelska. En stor del av kurslitteraturen är på engelska." Jag har inget gehör och jag suger på engelska! Men jag hoppas att detta gäller mer dom andra musikkurserna och inte den jag skall gå, jag skall ju bara läsa musikhistoria - eller? Jag har i alla fall bestämt mej för att jag skall hitta till uppropet. I antagningsbeskedet står det att det skall äga rum i hörsalen. I Välkommen-alla-nya-studenter-programmet för dagen så står det att viss information håller till i hörsal 8, vilket alltså betyder att det finns "hörsalen" och minst sju stycken till. Men så tänkte jag, att min undervisning skall ske i Manne Siegbahnvillan i Frescati, och vad jag har förstått så är det en av de mindre byggnaderna, så med lite tur så finns det en hörsal i den byggnaden, the hörsal helt enkelt. Om någon har mer kunskaper än jag gällande detta så får ni gärna dela med er av dom, det skulle uppskattas enorm mycket! Pleeease!

Nu lyssnar jag på Laakso och tycker att dom är söta på omslaget eftersom dom är sminkade som katter, och som bekant älskar jag katter! Om jag kunde, skulle jag också gå sminkad som en katt hela dagarna. Men nu är inte så fallet.

Jag drömde en till sak inatt. Att jag hade två linnen på mej som jag har sett på H&M. Bara därför är jag nu ännu mer sugen på att köpa dom, och det nästan spritter lite i benen att bege mej in till stan och köpa dom. Men, jag har ju inga pengar. Damn it!

Nu vet jag inte vad jag skall skriva mer. Kommentera vetjja, så jag åtminstone kan läsa det när jag sitter här ensam hemma, sysslolös, jävlig och nervös. C'mon, do it!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback