flicka.

Varje morgon brukar jag vakna med ett ryck när sambons hemska alarm på mobiltelefonen ringer. Redan vid första durren brukar jag vakna, och är ofta tvungen att putta på honom för att han skall vakna och stänga av. Imorse vaknade jag inte! Men istället smällde han i dörren när han hade gått upp så jag vaknade i alla fall, och av nån anledning hade jag sen väldiga problem med att somna om. Sambon tyckte jag skulle gå upp och vända tillbaka dygnet. Men Herre Jösses, gå upp innan kl.7.00? Är han tokig?! Det har jag inte gort på, jag vet inte hur länge! Nej, jag låg kvar och vände och vred på mej. Sen upptäckte jag att jag var kissnödig, och blev tvungen att gå upp i alla fall. Såg mej i spegeln och möttes av en hemsk syn. Jag var visserligen nyvaken, så man var väl ingen skönhet av naturen direkt, men jag såg direkt att det här inte skulle bli en bra hårdag! Mitt hår har börjat leva ett eget liv, ett dåligt liv! Usch, det går verkligen upp och ner med hur nöjd alternativt inte nöjd man är med sitt utseende....
Jag la mej. Tänkte massa. Tänkte ut massa bra saker jag skulle skriva här. Sen somnade jag om och vaknade kl.11 och minns inte alls nåt av det där braiga som jag skulle knappa ner.

Ute i köket står fortfarande formen kvar med matrester från igår. I vasken ligger det fullt med potatis- och lökskal. Alltså, jag blir så in i helvetes irriterad på detta! För mej faller det sej ganska naturligt att den som lagat maten även tar hand om det som blir kvar och gör rent efter sej. Eller, har jag fel? Visst, jag hjälper gärna till med disken - eller gärna och gärna, men jag gör det i alla fall - men det är väl inte meningen att jag skall göra all skitgöra?! I förrgår t.ex. lagade jag maten, men inte diskade sambon för det eller plockade bort dom använda kastrullerna. Nej, för det  gjorde jag - som vanligt. Och så igår när jag skulle lägga mej, när han redan somnat, så ligger hans blöta duschhandduk i min säng. Liksom hallå, plocka unda efter dej! SNÄLLA!

Trots det var jag lite kramig imorse och vi pussades lite innan han stack till jobbet. Det gäller att ta vara på dom bra stunderna, för dom senaste dagarna har jag inte varit kelig alls. Nej usch och fy, jag är inte sugen. Jag är helst med mej själv, samtiddigt som jag mer än gärna skulle vilja träffa lite folk nu. Det driver mej till vansinne att sitta här alladeles ensam hela dagarna. Jag saknar mina älskade katter. Jag behöver verkligen en katt! Men jag vet inte om det skulle funka här... då skulle den antagligen bli en innekatt, och jag vet inte riktigt om jag gillar den idéen. Men oj, vad glad jag skulle bli! Jag skulle ta hand om den som mitt lilla barn!

Jag skall äta frukost nu, sen funderar jag faktiskt på att åka in till stan. Även fast jag inte har några pengar kanske man kan hitta nåt billigt och fint, eller bara gå lite på stan helt enkelt. Det är ju faktiskt en väldigt fin dag :)