flicka.

Vaknade halv tio och gick upp. Det var längesen jag gick upp så tididgt, och jag känner mej väldigt trött. Det blev en konstig kväll/natt igår. Mycket prat och funderingar, och som vanligt kändes det ändå som jag inte hade nåt klokt att säga. Är "Vet inte" verkligen det enda jag har att komma med? Kanske gör jag allting omöjligt. Men jag kan inte hjälpa att allt inte känns som det borde och att här aldrig kommer att kunna bli hemma på riktigt. Innerst inne vet jag precis hur det känns, men ändå klarar jag inte av att säga det. Det skulle förstöra allting, och jag vet inte om jag är beredd på det trots allt. Jag önskar ju bara det bästa. Men den dagen när det här inte känns som det bästa längre, kanske det är dags för en förändring....

<sup>_{love is watching someone die} 

So who’s going to watch you die? 
So who’s going to watch you die? 
So who’s going to watch you die?</sup>