flicka.

Jaha så vart man lämnad ensam kvar kl. 05 på morgonen.

I ett helt år, enda sen vi lämnade förra årets Hultsfredsfestival har vi, jag och min pojkvän, pratat om och längtat till årets festival, det var nåt som vi absolut ville göra tillsammans igen detta år. Men så till vårt stora förtret så har vår ekonomi varit typ den sämsta i världen dom senaste månaderna vilket resulterade i att det inte skulle bli nån festival för oss i år.

På söndag åker jag hem till Gotland för att stanna större delen av sommaren, jag vill helt enkelt tillbringa min sommar där med vänner och familj. På lördag kommer mamma hit och "hämtar hem" mig. Så därför hade jag och pojken min bestämt att han skulle ta ledigt på fredag, vår sista dag tillsammans bara han och jag, och göra nånting mysigt tillsammans. Vi hade tänkt oss god mat och Gröna Lund. Grönan har vi också pratat om hela våren att vi måste gå på. Så jag såg verkligen fram emot den kommande fredagen!

Men - och det här är ett stort men - så igår så säger han att han och hans kusin har bestämt att panik-åka på festival, till självaste Hultsfred. Han fick låna pengar av honom och dom hade beställt biljetter direkt och kusinen satte sig på båten från Gotland och kom hit igår kväll. "Vi åker imorgon bitti kl.06". Och nu har dom åkt.

Tack så jävla mycket! Jag grät typ 90% av gårdagen. Jag blev så otroligt förbannat in i helvetes besviken! Vi hade ju bestämt att åka dit, vi två! I ett helt jävla år hade vi bestämt, pratat och längtat. Men nu kunde inte vi det, och skulle därför göra nåt annat skojigt tillsammans denna sista helg tillsammans på ett tag. Jag hade sett fram emot det. Fattar du?!

Nej, han fattar inte. Som vanligt har han alltid nåt att komma med och helt plötsligt är det jag som är dum i huvudet, det är jag som är orättvis och det är jag som beter mig oschysst, otrevligt och dumt. "Varför kan du inte bara unna mig detta och vara glad för min skull?". För att vi hade bestämt! Du och jag!  För att jag verkligen verkligen verkligen mest av allt ville åka till Hultsfred i år och jag vill åka med DIG! Men eftersom det inte gick så gjorde vi upp andra planer. Vi hade bestämt det också, vi hade planer, du och jag! Vi skulle ju vara tillsammans! Du säger att du varit så himla ledsen för att jag skall åka hem till min familj i några veckor, men helt plötsligt verkar det inte betyda nånting och du SKET helt och hållet i det som VI hade bestämt, du sket i att jag skulle bli ledsen, du sket i "fyra dagar mer eller mindre", helt plötsligt var det inte viktigt alls att ta vara på tiden tillsammans. Du tänkte inte ens på mig, du sa att du inte trodde att jag skulle bli SÅ ledsen, att jag skulle ta det så allvarligt. Men vad fan tror du? En dag innan, EN! Så bara sticker du på nånting som DU OCH JAG har pratat om i ETT ÅR, utan mig, med nån helt annan. Tack så jävla mycket.

Men som vanligt så är det, trots detta, jag som får "skulden". Det är jag som är dum som förstör vår sista kväll tillsammans genom att vara ledsen och sur, och det är ju "inte hans fel att jag åker till gotland". Nej, självklart inte, men det har varit bestämt enda sen i julas! Du har haft lite mer tid på dig att smälta det, att accepetera,  och planera därefter. Jag fick en dag, sen tack och ajdö vi får se när vi träffas nästa gång.

Han säger att det var hans "chans att få göra nånting kul istället för att bara sitta ensam här i Stockholm hela sommaren". Ja men för fan, du vill ju bo och jobba i den här stan! Och hela tiden upprepar han att jag skulle gjort samma sak om jag hade varit i hans situation och att jag hade gjort vad som helst för att komma iväg. Nej, kära du, jag hade inte gjort samma sak, för i så fall, som jag redan sagt tusen gånger, så hade jag antagligen redan åkt, för jag har pengar till en biljett, men jag vill inte åka utan dig! Jag kunde skitit i dig också och åkt med vem som helst, men som sagt.... Jag hade känt mig så jävla taskig om jag hade gjort så emot dig! (och jag hoppas att du känner likdant!) Till svars säger du bara att du hade tyckt det varit kul för mig om jag hade åkt även om du inte kunde. Älskling, du hade också blivit ledsen om jag hade skitit i dig kapitalt och stuckit med en dags varsel med en kompis när vi inte ens vet när vi ses nästa gång. Grejen är bara att jag visar mina känslor, jag kanske känner mer än du, jag gråter. Och jag vill verkligen att du skall förstå hur sårad jag blev. Och jag vill bara tillägga en sak, det här handlar inte i största del om själva festivalen, utan att du sket i mig och våra planer. Jag känner mig utbytt som fan, och verkligen skiten i.

Det är inte mitt fel att vår sista kväll blev såhär. Det är du som gjorde mig ledsen och besviken. Undrar hur mycket jag kommer längta tillbaka hit nu. Jag kommer bara minnas en sista kväll av tårar och besvikelse, jag kommer bara minnas hur du sket i mig. Allra helst känns det såhär med tanke på att vårt förhållande har knakat ganska ordentligt i fogarna, men nu började det kännas bra och vi har haft det rikitgt bra dom senaste dagarna, men så bara åker du! Det känns konstigt. Jag känner mig övergiven, som om jag inte betyder nånting. Det kanske inte var så viktigt att ge oss en chans trots allt?

Och sluta säg att det är precis samma sak som att jag åker till Gotland, för det är det inte! Gotland har som sagt varit bestämt enda sen vi flyttade hit i princip, jag har inga vänner kvar här nu över sommaren, inte ens min bror och hans tjej kommer vara kvar i Stockholm, plus att jag inte har nåt fast jobb och inkomst som du, så jag har alltså inte råd att stanna kvar, det går inte!

Hur glad hade du blivit om jag sa "Du förresten, jag sticker till Gotland imorgon bitti, jag skiter i allt det roliga vi hade tänkt att göra i helgen, jag tänkte att ett par dagar mer eller mindre tillsammans spelar ju ingen som helst roll, vi skall ju ändå vara ifrån varandra i ett par veckor antagligen så jag kan ju lika gärna åka nu." Du hade blivit ledsen. Och hade du inte det, då vet jag inte hur du fungerar.

Jag önskar er inte ens en trevlig och bra festival. Jag kan bara inte. Jag verkar kanske missunnande och bitchig nu, men jag känner ingenting sånt för er just nu, jag kan varken vara glad eller trevlig. Bara ledsen och besviken.