flicka.

Även fast jag vet att det inte var så bra då,
att vi inte nådde fram till varandra,
inte kom överens
eller
att jag inte alls trivdes
så kan jag sakna det.
Jag saknar det så jag får tårar i ögonen
såhär mitt i natten.
Det gör ont i hjärtat att tänka på det.
Även fast vi bråkade och svek varandra
så tänker jag bara på det bra nu.
Du vet när vi låg i sängen och stängde hela världen utanför,
då jag kröp tätt intill så fort du kom och la dig,
det du sa att du kommer att sakna.
När vi var sådär nära,
när vi glömde allt det dåliga.
Då det var du och jag.
Även fast jag hatade den där lägenheten
så delade vi ändå
nyckel
säng
badrum
tv-soffa
mat
och liv.
Det var vi.

För en stund är du här nu
och jag vill vara med dig hela tiden.
Jag vill inte ens tänka på hur det kommer kännas
när du åker om några dagar.
Förra gången var det så kallt och lätt.
Nu är det nåt helt annorlunda igen.
Jag är rädd.
Du gör mig så lugn.
När jag får vara din kissekatt,
när du klappar min hud
och när jag får hålla din hand.

Jag vet att jag kände mig så ensam i vintras
när jag gick mina ensamma promenader i skogen,
pulsade i snön och längtade hem.
Men ikväll minns jag bara det andra.
När våra vänner var hos oss, när vi skrattade och skålade,
när vi visade vart vi bodde, vårt hem.
När vi satt på tåget och såg fram emot vad som väntade.
Jag vet att den kvällen lite senare blev en av dom värsta
kvällarna i mitt liv med dig - men jag minns helst det roliga.

Jag minns när du och jag var på museum,
när det var isande kallt ute,
men Stockholm var stilla och vackert
och jag tog kort på en turistande familj
och en ensam svan.
Du drack världens godaste latte.

Jag vet att vi båda aldrig egentligen orkade gå och handla
ingen av oss hade någon fantasi
och ingen hade egentligen råd.
Men jag minns bara hur vi gick hand i hand
och hur du pussade mig bland mathyllorna.

Jag vet att våren var jättedålig.
Men jag minns bara värmen
och hur jag solade på balkongen
och när du kom ut och kollade hur det gick
för mig med mitt pluggande.
Jag pluggade som fan
men ändå kuggade jag på tentan.

Jag minns första dagen på universitet också.
Jag kände mig liten, ensam och rädd.
Det snöade ute och jag ringde till dig
och du sa massa snälla ord om att jag var så duktig
och skulle klara det bra.

Även fast det har varit så jävla dåligt
så har det också varit så jävla bra.
Du har fått mig att känna saker jag aldrig känt förut.
Dom här dagarna och nätterna
vi delat dom senaste dygnen
har gjort mig varm och glad.
Det har känts som förut, som nåt nytt,
nåt gammalt och bekant,
nära på avstånd
tryggt och osäkert.

Vad jag försöker säga är nog bara att
Jag Älskar Dig
och att det finns många fina stunder att minnas.
Jag hoppas att det kommer fler fina stunder
och jag vill aldrig glömma dom heller.

Ja, det var nog bara det...