flicka.

Lördag, söndag, måndag i Stockholm.  Sista dagen idag. Dagen då jag skall ta alla mina saker från den här lägenheten och ta med dom hem till Gotland. Alla saker som varit du och jag. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men jag trodde nog inte att det skulle kännas så mycket, att det skulle finnas så mycket blandade känslor. Även fast jag inte trivdes här så var det ju du och jag, det var vårt. 

Jag hade en sån bra dag med dig igår - gå på stan, köpa fina saker, äta mat och godis, se bio, gå i solen, strosa på Söder... Men så när vi la oss på kvällen, ihopflätade med varandra,  så kom alla känslor och allt brast. Jag kan inte prata när jag gråter. Och jag grät. Och jag ville att tiden skulle stanna och natten skulle vara jämt. Det kändes som sista natten, men vi bestämde ju inget och på nåt sätt vet jag inte om vi kommer kunna göra det heller. Jag vet inte vad som är bäst för mig eller för oss. Jag vet bara inte. Jag kan inte. Jag kan inte leva helt utan dig. Kanske inte med dig heller?
 
I can't live with or without you.

Jag kan inte bestämma nåt om min framtid just nu, jag måste ta en dag i taget.

Med gråten i halsen. "Vi ses..." Nyvakna morgonläppar mot tandkrämsmun. Jag älskar dig.

Nästa gång?

Tårar i ögonen igen.

Jag är bara rädd för att du skall sluta älska mig. Vissa ord skär mer än andra.