Du kommer aldrig mer bli dig själv.
Det känns som jag har kommit hem från en enda lång fest, en enda lång bakfylla. Jag känner mig helt tom inuti. Elinor har bott hos mig enda sen i tisdags och det har varit väldigt trivsamt. Fest hos mig i onsdags, husfest på landet i fredags hos Niclas, bakisfest hos August i lördags. Fika i onsdags, fika igår. Kläckte ur mig alldeles för känslomässiga saker till en person i onsdags som jag inte vill förstöra nåt med, men som jag säkert gjorde i alla fall med min vanliga flyt. Nu gör det lite ont i magen. Fan, varför skall allt gå åt helvete hela jävla tiden för? Jämt! Och varför känner jag så mycket? Så lätt? Jag har en miljard känslor och tankar som snurrar runt i mitt huvud, min mage, mitt hjärta, men jag finner inga ord. Bara stopp. Ta hand om mig. Gör sådär igen och kyss min handled och min tinning. Fortsätt gör rätt.
Men, dream on lilla Icetrinity, I guess. Som alltid.
Fick ett SMS från Thailand idag. Så det finns i alla fall nån som tänker på mig då och då nån stans i världen. Synd bara att det inte är i den här delen av världen.
Jag måste ta tag i mitt liv. Styra upp saker och ting. Men jag kan inte. Jag har tappat hela livsgnistan. Jag är socialt missanpassad och förstörd av dumma saker, tankar, känslor. Jag ser på hur människor runt omkring mig tar körkort, börjar på utbildningar, skaffar jobb, reser jorden runt osv. Och vad gör jag? Ingenting. Förutom att bli full med jämna mellanrum och tror att jag är glad för stunden. Men nu har tydligen den biten också tagit slut, för nu på senaste har jag ju bara varit deppig och gjort dumma saker som att förstöra mig själv ännu mer på andra sätt. Det är dåligt. Jag vaknar med ett hjärta som slår alldeles för fort och för hårt, vilket gör mig lite orolig över att det är nåt fel på mig och mitt blodtryck. Borde jag kolla upp det?
Jag är trött även fastän jag har sovit. Är hungrig fast jag har ätit. Vill gråta fast jag kan inte. Vill gömma mig, men det går inte. Vill kramas, men jag får inte.
Pierca sig själv på fyllan var kul.
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Men, dream on lilla Icetrinity, I guess. Som alltid.
Fick ett SMS från Thailand idag. Så det finns i alla fall nån som tänker på mig då och då nån stans i världen. Synd bara att det inte är i den här delen av världen.
Jag måste ta tag i mitt liv. Styra upp saker och ting. Men jag kan inte. Jag har tappat hela livsgnistan. Jag är socialt missanpassad och förstörd av dumma saker, tankar, känslor. Jag ser på hur människor runt omkring mig tar körkort, börjar på utbildningar, skaffar jobb, reser jorden runt osv. Och vad gör jag? Ingenting. Förutom att bli full med jämna mellanrum och tror att jag är glad för stunden. Men nu har tydligen den biten också tagit slut, för nu på senaste har jag ju bara varit deppig och gjort dumma saker som att förstöra mig själv ännu mer på andra sätt. Det är dåligt. Jag vaknar med ett hjärta som slår alldeles för fort och för hårt, vilket gör mig lite orolig över att det är nåt fel på mig och mitt blodtryck. Borde jag kolla upp det?
Jag är trött även fastän jag har sovit. Är hungrig fast jag har ätit. Vill gråta fast jag kan inte. Vill gömma mig, men det går inte. Vill kramas, men jag får inte.
Pierca sig själv på fyllan var kul.
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Kommentarer
Trackback