flicka.

Sist avslutade jag med ett "in i dimman", och ja visst skulle man väl kunna sammanfatta den här helgen som börjar lida mot sitt slut ungefär på det viset. Min bitterhet försvann sakta men säkert under fredagskvällen och jag hade faktiskt riktigt, riktigt roligt. Det var kul att träffa tjejerna och alla deras Thailandskompisar som verkade vara änna riktiga partynissar - precis som vi. Det grillades och dracks, dansades och skrattades. En mycket lyckad fest i Marias hus helt enkelt. Sen blev det Club Digger och träffa Fiona, och jag utnyttjade det som utnyttjas bör och fick både gratis inträde och gratis öl. Avslutningsvis blev det en sväng till Effes, men jag kan inte minnas att det var speciellt roligt där. Nåja. Jag pallrade mig iväg för att träffa nån som ringde mig för jag hade på nåt vänster tappat bort alla jag var med. Men till min stora glädje mötte jag Hultsfred-Jonas + tjej som erbjöd sovplats på deras soffa, vilket jag givetvis inte kunde tacka nej till nu när dom var så snälla och allt, och eftersom jag faktiskt inte hade nån stans att sova heller. Jag tänkte att det löser sig alltid, och det gjorde det ju också. Jag drömde underliga drömmar den natten, men jag sov gott.




På lördagen, dvs. igår, så tackade jag för frukost och sovplats och gick och träffade Jessica och Camilla i ungefär 10 minuter innan dom drog till landet. Jag traskade ner till Packhus och mötte upp halva gänget från kvällen innan och väntade på att Fiona skulle bli redo för fika. För andra gången på två dagar så gick jag förbi Dogge Dogelito, och jag tänkte på hur sur jag säkerligen såg ut när han dagen innan delade ut nån fånig reklamlapp för Seaside. Till slut så var det dags för fika i alla fall och jag mötte upp Fiona i det inte allt för trevliga sommarvädret. Regnet har fallit non stop nu i två dygn och det känns svårt att föreställa sig att det faktiskt är 8 juli. Vi tog skydd från regnet, blöta som hundar, på Barista, där Fiona köpte en för mastig chokladkaka som hon inte orkade äta upp och jag köpte en smörgås med veganmozarella som la sig som ett smetigt täcke på tänderna och i gomen, så jag lämnade hälften. 83 spänn nästan åt helvete. Efter några tafatta försök till att planera kvällen och bestämma om jag skulle åka med bussen hem eller stanna kvar i stan så begav vi oss till Klematis och fick oss en varsin gratis öl då vi känner en i baren. Perfekt. Jag blev till sist kvar i stan i alla fall och efter dålig planering och utan varken alkohol eller några större förväntingar på kvällen så gick vi hem till Camilla som hade fest. En ganska trevlig tillstälnning, men lugn. Relativt tidigt gick vi ner till Surfers, där det var så mycket folk som aldrig förr, och beställde in några öl. Och så några öl till. Vi träffade folk vi kände, och helt plötsligt står Lotta och beställer in shots till oss och med en stort leende på läpparna utbrister hon att hon just gav killen i baren 202 spänn i dricks, samtidigt som en röst inom henne nog viskade att det inte var helt okej. Hon frågade en sisådär tre gånger om och om igen om hon verkligen gav honom 202 spänn i dricks, och varje gång fick hon ett ja till svar och till sist så bara "jaja, hihi hoho, skit samma". Stämningen var på topp!





När stängningdags stog för dörren mötte jag en bekant som sa sig ha efterfest. Jag hade tidigare träffat Jennie och självklart ville vi med. Dessvärre visade det sig att han inte alls hade efterfest, så det sket sig. Men istället lyckades vi skapa vår egen tvåmannaefterfest med såpbubblor, pommes, musik och andra tokigheter. Exakt vart och hur och under vilka omständigheter tänker jag inte gå in på, men fan så roligt vi hade! Bästa den kvällen, helt klart!



Vi vaknade upp snygga och fräscha (eller?) runt 12-tiden idag och kände oss fortfarande lite busiga. Men så var det dags att gå i alla fall efter att vi hade undanröjt alla spår... Jag mötte upp Fiona igen för att äta lunch, och det blev en klassisk nachotallrik på Packhus, som satt riktigt fint i lilla magen. Regnet och kylan till trots så valde vi såklart att sitta på uteserveringen, vilket kanske inte var det smartaste valet, då vi efter en stund var halvt avlidna pga. köld.

14.45 satte jag mig på bussen hem. Jag och Fiona sa hejdå och det kändes vemodigt och nästan lite overkligt att det kommer dröja ett helt år innan vi ses nästa gång igen. Det känns konstigt att säga hejdå för en så lång tid. Lilla Fiona.

Jag lyssnade på mjuka toner av Douglas Heart och somnade sen som ett litet barn på bussen så jag höll på att missa min hållplats. Jag var fortfarande helt nerkyld när jag klev av och himlen lika grå som asfalt, så när jag kom hem tog jag en lång, varm dusch i hopp om att bli varm, vakna till liv och eventuellt bli av med lite bakishet. Jag blev åtminstone varm. Resten av dagen har jag i princip bara tillbringat framför datorn och varit sjukligt trött. Det konstiga är att jag inte har lagt mig ännu. Min trötthet har liksom börjat gå över lite grann. Fast nu är det nog dags att knyta ihop säcken ändå. Jag kan tänka tillbaka på den här helgen som en bra helg och jag kommer sova gott i natt.

Godnatt alla från Ämli 

(Synd att det inte alltid går att säga exakt vad man vill...)