flicka.

Kl. 23.30.

Efter en hel dag i stan har jag tillbringat större delen av kvällen här på mitt rum framför datorn. Började frysa mer och mer och till slut åkte en tröja på. Men det var ju bara jag, mitt dumma spån, som hade lämnat balkongdörren öppen. Hade hängt ut en t-shirt på vädring i hopp om att den gnutta av röklukt som helgen hade lämnat efter sig skulle försvinna. Men jag hade som sagt glömt bort det, så nu ligger den blöt av nattdagg på sängen istället och luktar precis likadant som innan. Gjorde mig en kopp te istället och ett par mackor, så nu är jag varm igen.

Det är konstigt hur min verklighet och min vardag har fortsatt som vanligt idag, medan andra går igenom kanske dom värsta dagarna i deras liv. Det gör ont i mig att det är så. Hur kan jag gå på stan och glädjas av några strålar av solsken? Och hur kan jag äta pizza och gå och köpa en bok? Jag vaknade vid 8-tiden imorse efter ca tre timmars sömn och det var det första jag tänkte på. Somnade om och sov ytterligare två timmar. Vaknade med huvudvärk. Har tänkt på det hela dagen. Kämpa, kämpa! Snälla, gör det!

Imorgon spelar Moneybrother på Gute, och E vill att jag skall följa med. Hon säger att jag måste, men jag har tvekat då jag inte vet om jag har råd eller ens lust (!?) Men så i eftermiddags ringde han som är lite kär i mig och ville bjuda med mig på spelningen. Han hade fått tag på gratis biljetter, inträde, gästlista eller vad det nu var. Hm, ska jag eller ska jag inte?

Nu har jag lyssnat på en och samma skiva, jag vet inte hur många gånger om! En bränd skiva med lite hack i med Music by Em och Araki, och jag förbannar mig över att Rasmus Kellerman inte tog sig an dom projekten mer än vad han gjorde. Underbara, underbara musik! Fast nu finns ju i alla fall Tiger Lou, och det är fint.

Jag hämtade förresten ut mitt nya leg idag. Dagen som bilden togs hade jag 39 graders feber och mådde skit. Jag svettades så att jag höll på att dö och ute var försommarvärmen het. Och ja, det syns. Dessutom ser mitt hår ut som en hjälm och mitt ansikte är ihoptryckt till en boll. Men, nåja, jag slipper åtminstone visa upp ett utgånget leg med en bild på mig själv när jag var 14 år gammal och nästan blond. Alltid nåt.


Kl. 00.45.

Långt telefonsamtal. Det är bra. Han är bra.