So what if you catch me, where would we land?
Det är nåt helt nytt, men jag känner igen det ändå.
Det ligger alltid där och skaver och river en lite på ryggen.
Som en påminnelse för att inte glömma bort riskerna.
Nära, nära, nära, men inte för nära.
Andas på, men inte andas med. Kom hit, kom hit, men inte längre.
Ovissheten biter sig fast med stadigt grepp runt halsen.
Den är inte det första som rört vid min hals med varma andetag.
En natt i juli som verkar mer som oktober.
Regn som slåss mot fönstret och vindar som är hårdare än i april.
Jag vaknar varje gång före drömmen där du är.
Gränsen är så hårfin mellan upp och ner, och andras rädsla föder nya.
Natten är min vän och jag vågar inget annat göra än just absolut ingenting.
Kommentarer
Trackback