Maybe I could be yours

Vissa saker gör mig så arg. T.ex. när man har skrivit ett inlägg här på bloggen, men så blir Internet vrongt och trotsigt och vill inte alls vara med längre och stänger ner hela skiten så att allt försvinner. Det hände mig precis alldeles nyss. Snacka om problem!

Jag sitter i min säng och lyssnar på Anna Ternheim och har det ganska mysigt med levande ljus och grejer. Börjar dock känna en gnolande huvudvärk och ögonen är torra, och jag vet att jag verkligen borde sova. Samma sak varje natt. Varför kan jag inte bara gå och lägga mig nån himla gång för? Fast egentligen bryr jag mig faktiskt inte speciellt mycket.


Anna Ternheim sjunger så vackert att det nästan gör ont och duetten Lovers Dream med Fyfe Dangerfield är helt, helt underbar och videon sjukt snygg så jag bara måste bjuda er på den såhär
i sommarnatten - varsågoda:










Det är prick en vecka sen vi kom hem från Hultsfred och det känns redan som en evighet sen. En vecka är ju inte så lång tid. Galet. Då såg jag Anna själv, för jag tappade bort alla andra. Men jag flydde ganska snabbt därifrån när jag märkte hur en läskig gubbe/man/kille ställde sig närmre och närmre för var sekund och varje steg jag flyttade åt sidan blev ännu ett steg närmare för honom. Hua mig, vad otrevligt.

Hur som helst. Nu skall jag faktiskt sova. Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback